Uffe säger i skavlan: "Lycka tror jag är någon form av nåd som kan komma till en någon gång då och då, som man plötsligt bara befinner sig "
Det är många som säger så. För mig är det dock inte så (vilket är motsägelsefullt då jag dras med denna sjukdom) för när jag inte är sjuk då är jag lycklig. Jag finner stort nöje i vardagen som sådan, jag finner humor och underfundigheter och glädje vart jag än vänder mig, i mig själv, i andra, i små händelser som stora och jag är glad, verkligen glad i livet, inte maniskt glad eller så utan på riktigt.
Kanske definierar jag lycka på ett annat sätt än vad Uffe och gemene man gör, för Uffe och de andra kanske lycka är att vara så där euforiskt extatisk och inte att bara skratta hjärtligt medan man steker köttfärsen till torsdagslasagnen? Eller? Har jag blivit välsignad med ett lyckligt psyke (när det inte är sjukt?) eller har jag blivit välsignad med att förstå vad verklig lycka faktiskt är?
Jag vet inte men att läsa sådant som Uffe sa på Skavlan om lycka det får mig att känna mig lycklig lottad (när jag är frisk).