Väntar på att min chef ska bli klar så att jag kan gå hem.
2012-11-30
What is happening...?
På grund av "snökaoset" förväntade jag mig detta: *DING DÅNG!* Trafikmeddelande: på grund av Harmageddonkaoset har väldigt många snöflingor hamnat på våra spår vilket orsakar växelfel, stoppsignal, vagnfel, tågkö och personalbrist. Därför är alla tåg inställda fram till september 2013. Vi beklagar det inträffade".
Men det hände inte? Har jag hamnat i Twilight zone...?
2012-11-29
Beröm för min fina son
- Hej älskling! Har du haft det bra idag?
Fröken:
- Har han någonsin en dålig dag?
- Hm va?
- Han är väl alltid så här? Han har en sån fantastiskt positiv anda, han är alltid positiv och välkomnande, han sprider glädje omkring sig.
- Vad roligt att höra! Men hemma kan han minsann säga nej, det är väl en mamma-grej antar jag haha.
- Ja det är det, men här går det inte en dag utan att han är glad och vänlig och hans underbara personlighet smittar av sig på alla andra, på hela gruppen.
- Oj, tack, vad fint sagt (ler med hela ansiktet)
Något har jag i alla fall lyckats med...?
Fröken:
- Har han någonsin en dålig dag?
- Hm va?
- Han är väl alltid så här? Han har en sån fantastiskt positiv anda, han är alltid positiv och välkomnande, han sprider glädje omkring sig.
- Vad roligt att höra! Men hemma kan han minsann säga nej, det är väl en mamma-grej antar jag haha.
- Ja det är det, men här går det inte en dag utan att han är glad och vänlig och hans underbara personlighet smittar av sig på alla andra, på hela gruppen.
- Oj, tack, vad fint sagt (ler med hela ansiktet)
Något har jag i alla fall lyckats med...?
Ingen jul i skolorna
Jag måste tycka till igen:
enligt skollagen får inga religiösa inslag förekomma i skolan, nya regler säger även att detta inte får förekomma om en skolklass firar advent i en kyrka.
Eh?
Om inga religiösa inslag får förekomma i skolan måste man alltså, för att följa lagen, ta bort detta:
Adventsfirande, adventsprydnader, tändande av adventsljus, lucia - rubbet. Att fira jul är religiöst och inte kommersiellt, i grunden är det så, att fira jul är att fira att en kille som hette Jesus föddes, det är religiöst och det går inte att komma ifrån hur kommersiellt och amerikaniserat man än gör det.
Begrips?
Om ni ska göra det; gör det fullt ut och inte falskt.
Okej?
Jag? Jag är ingen pingstvän men jag gillar den där killen från Nasareth och hans budskap, på ett icke-haleluja-låt-mig-frälsa-dig-gör-som-jag-annars-syndar-du-och-måste-stenas-sätt, för jag tror att det var så det var menat från början; humanism, medkänsla och tro på någonting större än det vi är. Hur som helst. Jag firar julen både kommersiellt och religiöst, mest kommersiellt men jag hycklar inte om det.
Tack för mig.
enligt skollagen får inga religiösa inslag förekomma i skolan, nya regler säger även att detta inte får förekomma om en skolklass firar advent i en kyrka.
Eh?
Om inga religiösa inslag får förekomma i skolan måste man alltså, för att följa lagen, ta bort detta:
Adventsfirande, adventsprydnader, tändande av adventsljus, lucia - rubbet. Att fira jul är religiöst och inte kommersiellt, i grunden är det så, att fira jul är att fira att en kille som hette Jesus föddes, det är religiöst och det går inte att komma ifrån hur kommersiellt och amerikaniserat man än gör det.
Begrips?
Om ni ska göra det; gör det fullt ut och inte falskt.
Okej?
Jag? Jag är ingen pingstvän men jag gillar den där killen från Nasareth och hans budskap, på ett icke-haleluja-låt-mig-frälsa-dig-gör-som-jag-annars-syndar-du-och-måste-stenas-sätt, för jag tror att det var så det var menat från början; humanism, medkänsla och tro på någonting större än det vi är. Hur som helst. Jag firar julen både kommersiellt och religiöst, mest kommersiellt men jag hycklar inte om det.
Tack för mig.
.jpg)
.jpg)
Ett levande system
"Sytem error: systemet uppförde sig inte som förväntat, åtgärden avbröts"
Den var ny! "Uppförde sig"? Systemet är alltså ett levande väsen som har förmåga att uppföra sig på olika sätt, det har dessutom blivit uppfostrat och trotsar nu sin "förälder" genom att inte uppföra sig såsom det har blivit lärt?
Är det nu man ska säga Welcome to the Matrix?
Den var ny! "Uppförde sig"? Systemet är alltså ett levande väsen som har förmåga att uppföra sig på olika sätt, det har dessutom blivit uppfostrat och trotsar nu sin "förälder" genom att inte uppföra sig såsom det har blivit lärt?
Är det nu man ska säga Welcome to the Matrix?
adventsstake
Här är för övrigt adventsstaken som jag och Knon gjorde igår. Jag tyckte att det var roligt att han satte allt pynt på samma ställe och kallade de små äpplena för tomater "de växer tomater i skogen" sa han och tryckte ned 47 plastäpplen i mossan. Sen sa han: "Ja tycker inte om när du skrattar åt mej när ja gör skogen" så då slutade jag med det.
Åsiktsmaskinen rullar igång
Det är samma gamla ramsa som "Hora är det äldsta yrke i världen!". Jag förstår dessa Nigerianska kvinnors desperation och med avsmak köper jag att det kan vara det enda sättet för dem att få mat på bordet men jag köper inte att man rättfärdigar det som en god gärning. Äckliga gubbar som knullar småflickor och dessutom gör det självgott som någon slags helig samarit - ni hör ju själva hur det låter. Men problemet är att gubbarna själva inte hör det, de hör bara sin dunkande libido. Fy. Fan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/karinmagnusson/article15851256.ab
P.S jag ber om ursäkt för det grova ordvalet D.S
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/karinmagnusson/article15851256.ab
P.S jag ber om ursäkt för det grova ordvalet D.S
Förväntade mig detta:
DING DÅNG! Trafikmeddelande; på grund av att en snöflinga har hamnat på ett av våra spår är samtliga pendeltåg försenade upp till tre timmar. Vi beklagar detta.
Men det inträffade inte.
Men det inträffade inte.
2012-11-28
föll överbord
Jag får ont i magen av sånt här, fy, fy sånt ska inte hända, barn ska aldrig dö innan sina föräldrar, usch vad hemskt :'(
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15846773.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15846773.ab
Älska utan tvekan.
Sedan jag själv fick barn kan jag knappt läsa om pedofilövergrepp utan att gå igång rejält. Det som förut lämnade mig förvisso förfärad men relativt oberörd gör mig nu upprörd i flera timmar efteråt. Det beror såklart på att jag ser min son i alla andra barn i samma ålder.
Min omedelbara reaktion är "skjut den djäveln!!" och jag tänker att om någon skulle göra något sdant mot min son skulle den inte leva mer än 3 sekunder efter det att jag fått reda på det, jag skulle, helt utan tvekan och empati, slå ihjäl fanskapet med mina bara händer, tänker jag.
Jag som alltid har en väldigt humanistisk inställning. Men när det kommer till ens barn så verkar det som om urinstinkter tar över förståndet.
Det paradoxala är, att om min son i framtiden skulle bli pedofil själv och genomföra övergrepp på barn, då skulle jag inte förskjuta honom eller fördöma honom, jag skulle självklart fördöma dådet och känna mig förkrossad av sorg och skuld men jag skulle älska honom precis lika mycket som den stund han kom in i mitt liv. Älska utan tvekan. Trots att jag vill ha ihjäl pedofiler.
Förstår ni då hur stark kärleken till ens barn är?
Det är fantastiskt.
Sedan tror jag inte att jag på riktigt skulle slå ihjäl en pedofil, men det känns så.
Min omedelbara reaktion är "skjut den djäveln!!" och jag tänker att om någon skulle göra något sdant mot min son skulle den inte leva mer än 3 sekunder efter det att jag fått reda på det, jag skulle, helt utan tvekan och empati, slå ihjäl fanskapet med mina bara händer, tänker jag.
Jag som alltid har en väldigt humanistisk inställning. Men när det kommer till ens barn så verkar det som om urinstinkter tar över förståndet.
Det paradoxala är, att om min son i framtiden skulle bli pedofil själv och genomföra övergrepp på barn, då skulle jag inte förskjuta honom eller fördöma honom, jag skulle självklart fördöma dådet och känna mig förkrossad av sorg och skuld men jag skulle älska honom precis lika mycket som den stund han kom in i mitt liv. Älska utan tvekan. Trots att jag vill ha ihjäl pedofiler.
Förstår ni då hur stark kärleken till ens barn är?
Det är fantastiskt.
Sedan tror jag inte att jag på riktigt skulle slå ihjäl en pedofil, men det känns så.
glöggkänslor
Nu snöar det. Kan inte annat än bli lite sugen på en kopp varm glögg och en lång kram. Men, men. Vad är väl en bal på slottet, den som inte frågar får inget svar etc.
Mo´ money mo´ problems
Ska man tro på det här eller vill hon bara ha mer pengar? Man kan nog i alla fall konstatera att Billyboy är en man som har mycket svårt att hålla korven i byxorna. Jag tänker inte orera om det, det är hans eget beslut men jag undrar lite i mitt stilla sinne hur Hilary hanterar detta? Eller de kanske har ett öppet förhållande? Ingen som vet, ingen som vet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15845491.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15845491.ab
I think I´m in love!
Varje kvinnas våta dröm: en lönnfet mishmash-kommunist diktator!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15845454.ab
Tänk att om jag hade levt i nord Korea hade jag blivit avrättad för det här blogginlägget.
Leve demokrati och yttrandefrihet!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15845454.ab
Tänk att om jag hade levt i nord Korea hade jag blivit avrättad för det här blogginlägget.
Leve demokrati och yttrandefrihet!
2012-11-27
Årets tomtar till er tjänst.
Resultatet av årets julpyssel på dagis. Jag tyckte att det var roligt när Knon ritade en röd prick på sin och sa att den blödde näsblod.
Tillfredsställelse
Så här harmonisk blir jag efter att ha skrivit klart en brådskande jobbtext. Inser att jag kanske borde våga klippa håret ännu kortare till och med...? Men som tidigare nämnt; jag är rädd att se ut som en kille, inte för att det är någotning fel med att se ut som en kille alltså, det är bara det att jag vill det inte. Jag vill se ut som jag och jag är en tjej. Om ni nu inte visste det, höhö.
Den som frågar får svar
Någon har sagt; om man inte vågar chansa så kan man heller aldrig vinna, om man vill ha något måste man ta itu med det, om man inte frågar så får man aldrig ett svar.
Jag inser att det ligger till på det viset det finns bara ett enda litet problem;
om man frågar kanske man får det svar man inte vill ha och då gör det ont och då kanske man hellre vill leva kvar i hoppet, i illusionen, av svaret faktiskt skulle kunna vara ja.
Självbedrägeri kallas det.
Det handlar kanske om hur mycket man vill ha svar på frågan. Det beror förstås på frågan och dess dignitet.
Handlar det om en fråga som får ens hjärtmuskulatur att öka frekvensen av sin aktivitet så kan det konstateras att det är en mycket angelägen fråga men samtidigt en fråga av mycket känslig natur, en fråga som man vill ha rätt svar på men problemet med frågor av just den karaktären är att detta verksamhetsområde snarast kan likas vid ett lotteri och som vi alla vet är oddsen för högsta vinst astronomisk; hur stor är chansen, egentligen, att två personers hjärtmuskulära rörelser ökar exakt lika mycket exakt samtidigt för varandra? Ganska liten. Om ni frågar mig. Detta lotterisystem har inte varit frikostigt mot mig hittills, utdelningen har uteblivit skulle man kunna säga, kanske är det därför som jag än mer än andra till det yttersta undviker att få ett svar på frågan.
Jag förstör naturligtvis för mig själv för ju fler gånger jag ställer frågan desto mer ökar chansen för att jag någon gång ska få ett ja.
Jag skriver mycket byråkratiskt efter att ha författat en skrivelse om internkontrollplan ser jag.
Jag inser att det ligger till på det viset det finns bara ett enda litet problem;
om man frågar kanske man får det svar man inte vill ha och då gör det ont och då kanske man hellre vill leva kvar i hoppet, i illusionen, av svaret faktiskt skulle kunna vara ja.
Självbedrägeri kallas det.
Det handlar kanske om hur mycket man vill ha svar på frågan. Det beror förstås på frågan och dess dignitet.
Handlar det om en fråga som får ens hjärtmuskulatur att öka frekvensen av sin aktivitet så kan det konstateras att det är en mycket angelägen fråga men samtidigt en fråga av mycket känslig natur, en fråga som man vill ha rätt svar på men problemet med frågor av just den karaktären är att detta verksamhetsområde snarast kan likas vid ett lotteri och som vi alla vet är oddsen för högsta vinst astronomisk; hur stor är chansen, egentligen, att två personers hjärtmuskulära rörelser ökar exakt lika mycket exakt samtidigt för varandra? Ganska liten. Om ni frågar mig. Detta lotterisystem har inte varit frikostigt mot mig hittills, utdelningen har uteblivit skulle man kunna säga, kanske är det därför som jag än mer än andra till det yttersta undviker att få ett svar på frågan.
Jag förstör naturligtvis för mig själv för ju fler gånger jag ställer frågan desto mer ökar chansen för att jag någon gång ska få ett ja.
Jag skriver mycket byråkratiskt efter att ha författat en skrivelse om internkontrollplan ser jag.
Epic fail!!!
Jag författade en facebookuppdatering nyss som skämtsamt löd så här:
"Stilla dig hjärta! Du behöver inte rusa i 120 bara för att en kille som ser precis ut som Patrick Stewart sätter sig mittemot dig på pendeltåget"
"Stilla dig hjärta! Du behöver inte rusa i 120 bara för att en kille som ser precis ut som Patrick Stewart sätter sig mittemot dig på pendeltåget"
Efter en stund tänkte jag; heter han verkligen Patrick Stewart, han som spelar Edward i Twilight? Googlade och fann detta :
Skrattar så tårarna rinner, hjälp! kan-inte-andas-ont-i-magen-skratt
Raderade facebook-uppdateringen illa kvickt (eller borde jag låta den stå kvar??!)
långsam tankeprocess
Mina två närmsta chefer är så jäkla brighta och galet snabbtänkta att jag känner mig som en utvecklingsstörd i deras närvaro, jag hinner ju för faen inte formulera frågan innan de har analyserat och tänkt ut slutsatsen!
Et plus et e fyja! *kladdar ned en huvudfoting i tjänsteutlåtandet*
Et plus et e fyja! *kladdar ned en huvudfoting i tjänsteutlåtandet*
2012-11-26
humor
Kolla på toasitsen, någon har humor... hihi
http://www2.skandiamaklarna.se/bilder.aspx?TYP=CMBoLgh&GUID=42RIPARHNN43QUDB
http://www2.skandiamaklarna.se/bilder.aspx?TYP=CMBoLgh&GUID=42RIPARHNN43QUDB
större än allt
Idag är det byte i Knofabriken och som alltid är jag så glad att jag vill springa hela vägen till dagis, hela min själ jublar när jag ser honom där på gården, denna vackra, fantastiska människa som älskar mig helt villkorslöst trots alla mina tillkortakommanden och som jag älskar honom, min kärlek går inte att beskriva i ord, den är större än allt, den omfattar allt och betyder allt, den finns i varje cell av min kropp, i varje andetag, varje tanke, varje beslut, varje hjärtslag.
Innan jag fick barn var jag övertygad om att det där bara var nonsens, det är väl klart att jag kan förstå hur mycket man älskar sitt barn, det där är bara någon larvig föräldraklyscha! Tänkte jag.
Men jag hade helt fel.
Jag är så glad att jag hade fel!
Innan jag fick barn var jag övertygad om att det där bara var nonsens, det är väl klart att jag kan förstå hur mycket man älskar sitt barn, det där är bara någon larvig föräldraklyscha! Tänkte jag.
Men jag hade helt fel.
Jag är så glad att jag hade fel!
Hur kom pennan in i bilden?
I hissen på väg ned från lunchrestaurangen efter en blick på mig och en annan tjej sa en äldre man med amerikans brytning till sin kollega eller vad han var: "Om jag jobbade i det här huset och var 23 då skulle jag inte kunna koncentrera mig för alla vackra kvinnor! Jag skulle få stoppa pennan bakom örat eller i munnen!"
Jag och den för mig okända andra kvinnan i hissen bytte en road blick och jag tänkte fråga honom hur pennan kom in i bilden men sedan tänkte jag att jag inte skulle väcka den björn som sover och den andra kvinnan började dessutom fnissa för sig själv så jag beslöt att inte spä på stämningn ytterligare.
Jag och den för mig okända andra kvinnan i hissen bytte en road blick och jag tänkte fråga honom hur pennan kom in i bilden men sedan tänkte jag att jag inte skulle väcka den björn som sover och den andra kvinnan började dessutom fnissa för sig själv så jag beslöt att inte spä på stämningn ytterligare.
Kopiator
Vi har tydligen en sådan absurt komplicerad kopiator att IT-killen varit här tre dagar i rad i flera timmar och pratat i telefon med sitt kontor om den jag menar... skämtar han? Eller är det ett sätt för honom att få in konsulttimmar? Jag inbillar mig definitivt inte att han är här för min skull, så inbillsk har jag inte blivit än (Ha!) det skulle se ut det va? Som om något sådant skulle inträffa! Nu låter det som om jag vill att det ska inträffa men det stämmer inte, jag är inte intresserad av den här IT-mannen, han är inte min typ.
Det jag egentligen ville säga var att hur komplicerad kan en kopiatordjävel vara? Är den till för krypetrade försvarsmeddelanden? Enigma 2.0
GO MÅRRÅÅÅÅÅN!
Tjena go mårrån go midda go dag, vad är väl en bal på slottet i morgon är en annan dag
Eeeeeh...
Nej riktigt så kände jag inte när jag av pur lycka hjulade upp ur sängen och slog kullerbyttor av glädje in till köket där jag slog på kaffemaskinen.
Hm.
Jaja. Vad annat kan man förvänta sig av ännu en brun dag i november när locket av moln fortfarande ligger hermetiskt tillslutet och blockerar solljuset?
Eeeeeh...
Nej riktigt så kände jag inte när jag av pur lycka hjulade upp ur sängen och slog kullerbyttor av glädje in till köket där jag slog på kaffemaskinen.
Hm.
Jaja. Vad annat kan man förvänta sig av ännu en brun dag i november när locket av moln fortfarande ligger hermetiskt tillslutet och blockerar solljuset?
2012-11-25
Jag vill inte lyssna i två telefonlurar!
Mina hörlurar har fösvunnit så nu försöker jag använda jobbmobilens HTC-lurar men det låter inte bra det låter som att lyssna i två telefonluar! *RASAR!* Jag är en base-junkie och musik ter sig helt meningslös utan detta hjärtats rytm. Maddafakk.
Att montera min sons kök
Om en skruv saknas då tager man vad man haver = superlim. Man försöker dock utan framgång att inte limma fast även fingrarna i objektet vilket resulterar i bortsliten hud på fingertopparna, hey! Nu kan jag genomföra bankrån utan att åka dit!
Bör jag vara orolig över att detta blev över när jag var klar?
Det är falsk marknadsföring att den där djävla gubben ser så självgod och lycklig ut
När man i själva verket ser ut så här:
Men slutresultatet blev iaf lyckat.
2012-11-24
Mysterious girl you make my heart go boom boom
And with that serious note, let´s go out with a bang (and a sixpack!)
Jag kallar dig "pappa"
Men
man kanske kan tro att jag aldrig skulle förlåta
men det är precis tvärtom
min största, min mest sårbara dröm
är att du skulle be om min förlåtelse
och då skulle jag ta din hand
och resa dig upp från marken
och säga att du är förlåten
Bono kavalkad!
Damn you Allison, you beat me to it!
Bono please I love you please buhuhuhu
yours truely
Crazy mad stalker fan
Bono please marry me !
Jag vet inte vad det är med mig (?) men jag känner mig julig och mitt rättspatos troget (?) är detta en av mina julfavoriter, särskilt stället där Bono (my Love) sjunger: "Well thank god tonight it´s them, instead of you"
Skryt.
På något sätt känns det som om jag bara skryter om min egen förträfflighet på sistone, det gör mig sur, jag vill inte att det ska framstå som om jag skryter för jag är varken bättre eller sämre än någon annan människa och är verkligen inte självgod, kanske beror min surhet på att jag är ovan vid att tala gott om mig själv? Hm.
Det gick.
Jorå det gick! Det var bara det att den ska förankras i väggen och väggen är av stenhård cement, måste borras alltså, äger ingen borr, måste be om hjälp. Nu har jag ont i händerna av allt skruvande, bu-hu. I morgon ska jag skruva ihop det leksakskök jag köpte åt min son, yey!
Piip!
Den här lilla musen köpte jag också, på Ikea, ja, till mig inte till min son, den var bara så söt.
I bilen hem gillade den att digga till musik och reta gallfeber på sonens pappa för den gillade att sjunga och prata med honom om diverse ting med pipröst.
Nyss laddade jag upp denna bild på hans FB med texten We are family, I´ve got all my mouses with me! (we are family, sister sledge)
du har väl inte glömt mig Mikael pip-pip!?
Om jag blivit galen?Inte mer än brukligt (höhöhö) barnet i mig är i allra högsta grad levande, skulle man kunna säga. De andra papporna på Ikea verkade tittade på mig med ett slags förtjust avund när musen försökte smyga ned i exets luva eller när den kommenterade något. Kanske önskade de att deras fruar vore mer lättsamma? Vem vet. Min erfarenhet är i alla fall att många, både kvinnor och män, i trettioårsåldern har stelnat i något slags allvarligt vuxentillstånd där det inte finns tid för påhitt. Det verkar så väldigt tråkigt tycker jag.
Kvinnor kan!
Det här mina vänner ska på något underligt vis förvandlas till ett skoskåp. Jag har redan gjort mig illa bara genom att ta ut det ur förpackningen, så akuten here I come!
2012-11-23
Glada ögon.
Retuscherat eller inte, så tänker jag varje gång jag ser en bild på mig själv hur glada mina ögon ser ut, glada och fulla av ödmjukhet och hopp. Som om ingenting särskilt hade hänt. som om alla sorger aldrig hade inträffat. Eller så är det just därför mina ögon är glada, för att de har inträffat, och gjort mig till den jag är. Glädje går inte att retuschera.
Ett retuscherat jag.
Före
Efter
Den här retuscheringen lyckades jag rätt bra med tycker jag, airbruschat huden, tagit bort rynkor, fixat olika highlights etc.
Retuschering tack!
Leker lite med olika program för retuschering etc. Det är svårare än man kan tro, att retuschera, så att det ser naturligt ut. Det är också roligt att mixtra med olika filter på bilderna.
Va?
Men är det här verkligen något att orera över? Alla kan väl göra fel och göra bort sig? Jag gör det på regelbunden basis.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15823134.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15823134.ab
Perfektion i fem blad och ett inbjudande hål
Min orkidé blommar. Så ypperligt perfekt att det nästan är provocerande. Jag är en vildblomma-kinda girl, remember?
Är det bara jag som tycker att det ser lite... snuskigt ut? Lite som ett inbjudande hål av annan karaktär? Eller är det bara min "primitiva manliga hjärna" som går på autopilot, höhöhö! Syftar alltså på mejlet jag fick från den jag dejtat en gång för 1,5 år sedan angående min skandallbloggarebild.
sökrobotar
Av någon märklig anledning har trafiken ökat på bloggen den senaste tiden men jag tänker inte: "YIPPEEEE Stureplan nästa iiiiiiiih!!" utan jag tänker snarare: "Who the hell is reading this shit??"
Status: ogift.
Ur skatteregistret (då ett företag gjort kreditupplysning på mig)
"Personnummer 790225-xxxx Datum för civilstånd och folkbokföring avser tidpunkt för registrering hos det statliga personadressregistret, SPAR: Ogift"
Ogift. Jojo. Tack för den piken skatteverket!
Närå.
"Personnummer 790225-xxxx Datum för civilstånd och folkbokföring avser tidpunkt för registrering hos det statliga personadressregistret, SPAR: Ogift"
Ogift. Jojo. Tack för den piken skatteverket!
Närå.
2012-11-22
eeeeh okej II
Eller! Vill han antyda att jag har små bröst irl? Eftersom han skriver: "trots att hjärnan ifråga är mycket väl medveten om att de är fejk.de är ju dessutom fejk dubbelt upp. :|"
Fejk dubbelt upp?
Om det är det han vill framföra så kan jag bara säga: eh jaha?
Det står dig fritt att tycka vad du vill grabben men det jag verkligen undrar är; varför känner du ett behov av att meddela mig detta?
Jag förstår verkligen ingenting. Men jaja. Okej. Jag seglar vidare på livets hav med detta mysterium olöst.
katthost
Alltså helt seriöst: jag kan inte använda den där halsduken längre! Det känns som om jag när som helst ska kasta upp en djävla hårboll!
eeeeeeeh... okej...
Eeeeeeh... jag la upp min skandalbloggerska-bild även på min fejsbukk som skämt (ja de är vana vid mina eskapader) och han som är 45 och vill bjuda mig på båttur i sin motorbåt med happy ending ect. han som skickade ett MMS till mig i bara kallingarna för att visa sin solskada (läs: muskler och paket) hn som jag var på dejt med en gång, han har mejlat mig att jag är crazy och att det var roligt blablabla - men - sen skriver han så här och jag citerar:
"indeed! du är skön..
kan ju säga att min primitiva manshjärna gick igång rätt ordentligt på dina nya "implantat" trots att hjärnan ifråga är mycket väl medveten om att de är fejk.de är ju dessutom fejk dubbelt upp. :|"
Say whaaaaaat?
Jaja den manliga hjärnan kanske funkar så, det kan ni män inte rå för och jag bryr mig heller inte men... varför i allsin dar känner man att man vill meddela en som man dejtat en gång detta?? Vem kommer ens på tanken? Whats the point? Vill han antyda att han "är sugen" eller tror han att jag bara för att jag la upp denna skämtbild per automatik antyder min undermedvetna bimbo-lättfothet? Jag fattar nada.
SOm om jag skulle skriva: "Jag vet att din bild på din fejksnorre var retuscherad men min tjejhjärna gick ändå igång på alla cylindrar! :P "
Om någonm kille läser detta; hjälp mig tolka, jag fattar inte antydningar!
"indeed! du är skön..
kan ju säga att min primitiva manshjärna gick igång rätt ordentligt på dina nya "implantat" trots att hjärnan ifråga är mycket väl medveten om att de är fejk.de är ju dessutom fejk dubbelt upp. :|"Say whaaaaaat?
Jaja den manliga hjärnan kanske funkar så, det kan ni män inte rå för och jag bryr mig heller inte men... varför i allsin dar känner man att man vill meddela en som man dejtat en gång detta?? Vem kommer ens på tanken? Whats the point? Vill han antyda att han "är sugen" eller tror han att jag bara för att jag la upp denna skämtbild per automatik antyder min undermedvetna bimbo-lättfothet? Jag fattar nada.
SOm om jag skulle skriva: "Jag vet att din bild på din fejksnorre var retuscherad men min tjejhjärna gick ändå igång på alla cylindrar! :P "
Om någonm kille läser detta; hjälp mig tolka, jag fattar inte antydningar!
Nu var jag dum...
Jag hjälpte nog inte till genom att med ett leende säga: "Man måste ju vara hjärnkirurg för att lista ut hur man ska kopiera med den där jäkeln" varpå han något förvirrat började prata något om appar och ipads, hehehehe *spinner högljutt*
Nej FY! Nu ska jag inte vara dum, det är bara taskigt!!
Nej FY! Nu ska jag inte vara dum, det är bara taskigt!!
Nämen!
En IT-man var nyss här och fixade något kolijox med den värdelösa skrivaren och han blev alldeles nervös när han pratar med mig, helt skakis på rösten å allting naaaaw! han är nog äldre än mig, tror han är cirkus 37-40 kanske, så sött :) att han blir nervös av lilla mig?
*ler inbjudande med spelande kattögon medan jag spinnande leker med mitt offer*
Närå. Sådan är jag absolut inte. Jag lovar.
*ler inbjudande med spelande kattögon medan jag spinnande leker med mitt offer*
Närå. Sådan är jag absolut inte. Jag lovar.
Tjenis blåååggen!!
Tänker starta en karriär som skandalbloggerska, vad tror ni?
Tjenix blåååggen, ida har ja drukki latte å äti en smula av en bulle mmmm najs nu ska ja shoppa lite vuitton Fett naaaaaaajs asså såå kul när man inte e nån fatti sosse eller blatte så man kan shoppa vässkor för 9000 jamenar hallååååa man e väl en lyxbrud??!!??!?!???!?!?!?!? Pusss pussssss xoxoxox
nu ska ja shoppa lite vuitton Fett naaaaaaajs asså såå kul när man inte e nån fatti sosse eller blatte så man kan shoppa vässkor för 9000 jamenar hallååååa man e väl en lyxbrud??!!??!?!???!?!?!?!? Pusss pussssss xoxoxox
Temple of self, början på en modebloggarekarriär.
Lekte lite modebloggerska. Ser vit ut i ansiktet likt en vampyr på den här bilden. Syftet var att visa min vita spetsklänning som nu känns som "Here comes the bride all dressed i white" typ galet uppklätt (!) jag ska på möte ikväll och jag vill inte orsaka mer pinsamheter än brukligt... funderar på att byta om.
Här vill jag bara visa upp mig själv.
2012-11-21
Den som är utan synd.
Såg precis en dokumentär om ett kinesiskt program där en kvinna (fullkomligt oempatiskt) intervjuar dödsdömda fångar stunden innan de ska avrättas och förstår än mer varför jag är emot dödsstraff och icke-logiken i att visa att man inte får döda genom att döda.
Alla förtjänar en andra chans.
För er som inte håller med; nästa gång kan det vara du eller än värre; ditt barn som drabbas. För att citera en kille jag gillar: låt den som är utan synd kasta den första stenen.
Alla förtjänar en andra chans.
För er som inte håller med; nästa gång kan det vara du eller än värre; ditt barn som drabbas. För att citera en kille jag gillar: låt den som är utan synd kasta den första stenen.
BORT!!
Kommer ni ihåg den här halsduken jag köpte? Nåväl den luddar av sig något förbannat så varje dag känns det som om jag har svalt ett garnnystan, högst irriterande. Jag brukar inte ha den över munnen men den luddar fast i mitt läppglans och lurar sig in i min strupe! Bort!
By the way; jag var tuff redan som treårig flicka med 2 storbröder, i en bandinspelning som min "far" gjort när jag var 3 år anno 1982 frågar han mig vad jag skulle vilja ha för cykel och då svarar jag "en grå, som Daniel har" och då kommer en av mina bröder in i rummet och larvar sig och ska prata på bandet och då skriker jag mycket bestämt: "BORT!!" hehe. Ack ja.
Vaffö höru aldri av ´rej?
ja å sen åkte ja hem och bara liksom sjöng högt med i En del av mitt hjärta. Why? Because I can. Yes! We! Can!
Inte för att jag känner så för någon, bara för att klargöra min ståndpunkt, jag tycker bara den låten är lite rolig, varför vet jag inte.
va göru nufötiden vaffö höru aldri av rej de va alldeles fö länge sen vi sågs
Inte för att jag känner så för någon, bara för att klargöra min ståndpunkt, jag tycker bara den låten är lite rolig, varför vet jag inte.
va göru nufötiden vaffö höru aldri av rej de va alldeles fö länge sen vi sågs
Apropå sarkasm
Jag hade en kompis (min bästis under ca. 14 år) som inte begrep varken sarkasm eller ironi och det begriper hon fortfarande inte utan tror att jag helt seriöst är en elak person, hon kanske har Aspbergers syndrom? Fast då borde hon inte bli upprörd över att hon anser mig vara elak mot andra människor för i syndromet ingår det brist på empatiska känslor. Hon har helt enkelt inte den förmågan antar jag.
Jag har dock, till skillnad från vad man kan tro utifrån denna blogg (höhöhö) tonat ned mina sarkastiska och ironiska sidor eftersom jag har insett att få personer uppskattar denna humorform och att de som inte uppskattar den oftast missförstår.
Jag har dock, till skillnad från vad man kan tro utifrån denna blogg (höhöhö) tonat ned mina sarkastiska och ironiska sidor eftersom jag har insett att få personer uppskattar denna humorform och att de som inte uppskattar den oftast missförstår.
STACKARS!
Varning till känsliga läsare: grov sarkasm förekommer i inlägget nedan.
Stackars, stackars Charlotte Perrelli!! Må Gud ha förbarmande över henne som drabbats denna fruktansvärt orättvisa olycka! Finns det ingen rättvisa???! *sliter mitt hår och kastar jord i ansiktet*
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article15807699.ab
Sen när blev den här bloggen en glorifiering av sarkasmens konst? Tja, sedan nu antar jag.
Stackars, stackars Charlotte Perrelli!! Må Gud ha förbarmande över henne som drabbats denna fruktansvärt orättvisa olycka! Finns det ingen rättvisa???! *sliter mitt hår och kastar jord i ansiktet*
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article15807699.ab
Sen när blev den här bloggen en glorifiering av sarkasmens konst? Tja, sedan nu antar jag.
2012-11-20
jajajaja
Ja jaaaaaaaaaaaaaaa jag skulle ju sluta men den här låten med Petra Marklund "händerna mot himlen"? Vad är det för skit? Jag trodde först att det var typ Kissie som sjöng (haha!). Smaken är som baken och om någon tycker att det är jordens bästa låt genom tiderna så står det den fritt men jag håller inte med, vilken oerhört larvig tonårslåt.
Den påminner om den där vad heter den nu... "du måste flytta påre!" vilket faktiskt tar guldmedalj i det löjligaste jag någonsin hört, jag blev chockad på riktigt när hon som författat den gick ut och sa att den INTE var ett skämt.
OBSERVERA: jag sågar låten, inte artisten.
OK?
Jag är bäst i hela vida värden och har åsikter om allt och alla och jag har alltid rätt för jag är bäst störst och starkas AM EN!
Den påminner om den där vad heter den nu... "du måste flytta påre!" vilket faktiskt tar guldmedalj i det löjligaste jag någonsin hört, jag blev chockad på riktigt när hon som författat den gick ut och sa att den INTE var ett skämt.
OBSERVERA: jag sågar låten, inte artisten.
OK?
Jag är bäst i hela vida värden och har åsikter om allt och alla och jag har alltid rätt för jag är bäst störst och starkas AM EN!
Herre. Gud. I. Himmelen.
http://www.kissies.se/tappade-mitt-korthelevete-pa-krogen
Jag tänkte ju att jag skulle sluta med att mangla ut min åsikt om olika människors egenskaper ett tag men jag kunde bara inte låte bli detta, absolut sista, OK?
Läs och begapen! "... fattiga sossar..." !!
Jag... jag... vet inte... vad... *PANTADMODEBLOGGERSKAOVERLOAD!*
Jag tänkte ju att jag skulle sluta med att mangla ut min åsikt om olika människors egenskaper ett tag men jag kunde bara inte låte bli detta, absolut sista, OK?
Läs och begapen! "... fattiga sossar..." !!
Jag... jag... vet inte... vad... *PANTADMODEBLOGGERSKAOVERLOAD!*
Hur man klarar sig på 480 kronor i 7 dagar
Det är de närmaste dagarnas utmaning.
Nej jag är inte ett fall för "Lyxfällan" det råkade bara blir så att jag i samband med ett överentusiastiskt insättande på ett mer eller mindre låst sparkonto i kombination med en överdriven konsumtion av kläder hamnade jag i denna prekära situation, men det får väl gå det också. Jag är inte så dyr i drift till vardags. 77 kronor om dagen that is.
Jag har alltså inte min son den här veckan och nej jag får inte lön på fredag som alla andra utan på tisdag nästa vecka.
Nej jag är inte ett fall för "Lyxfällan" det råkade bara blir så att jag i samband med ett överentusiastiskt insättande på ett mer eller mindre låst sparkonto i kombination med en överdriven konsumtion av kläder hamnade jag i denna prekära situation, men det får väl gå det också. Jag är inte så dyr i drift till vardags. 77 kronor om dagen that is.
Jag har alltså inte min son den här veckan och nej jag får inte lön på fredag som alla andra utan på tisdag nästa vecka.
Flås
Jag blev anfådd som efter en joggingtur av att gå uppför tre trappor, jag brukar inte bli andfådd alls, what is happening to me? Min kropp kanske är utmattad? Ellar vad?
2012-11-19
Det är det som är kärlek.
Misstaget jag gjorde med Blekansiktet var att jag lät honom läsa min blogg, för i min naivitet trodde jag att han ville lära känna mig, så som jag verkligen är, såsom jag skulle vilja lära känna den jag älskar, känna den personens alla sidor, fula som fina, sorgliga som glada, lyckliga som outsägligt ledsna, för; för mig är en människa inte komplett utan allt det, alla de känslor och erfarenheter som samarbetar för att göra en människa till det den är, allt det vill jag veta.
För mig är kärlek inte idel leenden och slätstrukenhet, för mig är kärlek ödmjukhet och förståelse och respekt och att lyfta sin älskade med allt man har, i styrka och hopp utan att förvänta sig någonting tillbaka.
För det är det som är kärlek.
För mig är kärlek inte idel leenden och slätstrukenhet, för mig är kärlek ödmjukhet och förståelse och respekt och att lyfta sin älskade med allt man har, i styrka och hopp utan att förvänta sig någonting tillbaka.
För det är det som är kärlek.
Snart så
Men men, det är snart jul och oavsett allt får denna mig alltid att le, den är så väldigt spot on julromantisk, ah åttiotalsnostalgi och kärlek. *drömmer mig bort*
Väx upp!
Möter en man jag känner i korridoren uppe på ett annat kontor, han kommer med en vagn med trycksaker på, jag stannar, spärrar ut armarna och ropar myndigt: "Lösenord!"
Eeeeh... vilka 33-åringar gör så på arbetsplatsen? Så fånigt!
Fast i hemlighet tycker jag att det var ganska kul, jag roar mig själv, skulle man kunna säga.
Eeeeh... vilka 33-åringar gör så på arbetsplatsen? Så fånigt!
Fast i hemlighet tycker jag att det var ganska kul, jag roar mig själv, skulle man kunna säga.
Otäjmd man
Jag har en envis och ouppfostrad liten tofs i min lugg som tar alla chanser den får att bryta sig loss ur hårspännet och detta gör den med yttersta finess, omärkligt likt en ficktjuv om natten ställer den sig rakt upp i vertikalt läge.
Det kanske är därför som alla stirrar på mig på pendeltåget och inte för att jag är så galet och uppseendeväckande snygg alltså??
Observera: använding av ironi förekommer i meningen ovan.
Det kanske är därför som alla stirrar på mig på pendeltåget och inte för att jag är så galet och uppseendeväckande snygg alltså??
Observera: använding av ironi förekommer i meningen ovan.
Hus i förfall
Ny säljarfras på hemnet: "Oslipad diamant".
Redan använda: "Renoveringsmöjlighet!", "chans att sätta din egen prägel!"
Redan använda: "Renoveringsmöjlighet!", "chans att sätta din egen prägel!"
Happ.
Blondinbella lider tydligen av panikångest och ADHD. Där ser man.
Vad jag menar med det? Ingenting annat än att det är intressant, bra dessutom att fler går ut med dylika problem eftersom det inte är självförvållat, eftersom det är en åkomma som vilken som helst. Tvätta bort skammen.
Vad jag menar med det? Ingenting annat än att det är intressant, bra dessutom att fler går ut med dylika problem eftersom det inte är självförvållat, eftersom det är en åkomma som vilken som helst. Tvätta bort skammen.
Underligt
Och underligt nog har idag 2 personer oberoende av varandra sökt mitt stöd i sin ledsnad, undrat vad jag skulle ha gjort när livet känns fördjävligt (och det frågar ni mig? hehehehe), sökt bekräftelse på att allt kommer att bli bra igen, som om jag skulle kunna garantera det.
Jag blir stolt och rörd över att de söker sig till just mig men jag undrar; varför då? Utstrålar jag någonting? Vad? Varför tror de att lilla jag med alla mina trasiga historier kan ge lösningar? Underligt.
Nu känns det som om jag skryter, det gör jag kanske lite, fast ibland måste jag väl få göra även det... right?
Jag blir stolt och rörd över att de söker sig till just mig men jag undrar; varför då? Utstrålar jag någonting? Vad? Varför tror de att lilla jag med alla mina trasiga historier kan ge lösningar? Underligt.
Nu känns det som om jag skryter, det gör jag kanske lite, fast ibland måste jag väl få göra även det... right?
Fångat en mås, färgat den grön och fedexat den tillsammans med 3 kilo bajs till Kungen med hälsningar "den riktiga kungen"
Jag hörde att jag fick sms nyss, det har kommit till den punkten att jag nästan inte våga öppna mina mess för vad är det den här gången? Har han bokat plats på en rymdfärja till månen? Åkt till Kina? Köpt en rustning i guld och tagit tåget till Köpenhamn för att avrätta statschefen? Sytt fast bacon på kroppen och kedjat fast sig vid ett träd? Sytt en skjorta av könshår och skickat till grannen? Kommit på att han ska börja äta enkom krossat glas? Täppt igen näsan med stearin? Druckit en liter bensin?
Okej jag gycklar men det är ju faktiskt i linje med den nivån.
Okej jag gycklar men det är ju faktiskt i linje med den nivån.
God morgon
Hejsan
Jag känner mig en smula ledsen idag men det är väl inte särskilt konstigt, Knon har pappavecka dessutom. Dubbelmacka. Men det är bara att bita samman tänderna tills de pulveriseras, ta ett djupt andetag och klistra på serviceleendet, för mötena fortskrider och solen har gått upp, som om ingenting särskilt hade hänt, och det har det väl egentligen inte, för oavsett vad som sker eller inte sker så finns det ingenting som någon kan göra åt det någonsin och det är bara att accepotera. Tugga och svälj. Trevlig helg.
Jag känner mig en smula ledsen idag men det är väl inte särskilt konstigt, Knon har pappavecka dessutom. Dubbelmacka. Men det är bara att bita samman tänderna tills de pulveriseras, ta ett djupt andetag och klistra på serviceleendet, för mötena fortskrider och solen har gått upp, som om ingenting särskilt hade hänt, och det har det väl egentligen inte, för oavsett vad som sker eller inte sker så finns det ingenting som någon kan göra åt det någonsin och det är bara att accepotera. Tugga och svälj. Trevlig helg.
2012-11-18
Rättelse
Det fanns (och finns) faktiskt en som inte störde sig (eller stör sig) på min bakgrund och uppväxt eller på mitt "annorlunda" sätt att vara och det är min sons pappa. Han älskade mig och var lika ointresserad av prestige och vad det nu må vara som jag är. Han har sett mig i livets alla situationer, han vet allt om min familj och alla tragedier, han vet allt om mig och han älskar mig ändå (jag tror att han gör det fortfarande) och det finns ingenting som han tycker är konstigt eller skrämmande eller fel, han är den enda som accepterar min sjuka bror rakt av, helt utan rädsla, han talar till honom som en jämlike och min bror ser upp till honom väldigt mycket just därför, han har sett hela min brors förfall både kroppsligen och själsligen men han är inte rädd och han dömer inte.
För det kommer jag alltid att respektera och bry mig om honom. Det är en riktigt bra människa. Ett kap.
Ta chansen tjejer!
För det kommer jag alltid att respektera och bry mig om honom. Det är en riktigt bra människa. Ett kap.
Ta chansen tjejer!
Glad och tacksam
Ni förstår varför det ängsliga blekansiktet som oroade sig för att ha rätt handduk på stranden som jag var tillsammans med 2010 inte tyckte att jag var från "rätt" familj va? Hahahahahaha
Ja vad ska man göra annat än att skratta? Hittills har jag inte träffat en enda man som inte varit ängslig på det ena eller andra sättet och jag menar... hur ska det gå ihop med mig? Hur ska en sådan kunna "stå ut" med min historia? Det är lite svårt att imponera på päronen med en flickvän som kommer från såna trasiga familjeförhållanden, hans mor och far vill väl inte sätta söndagssteken i halsen när de får svar på frågan om hans tjejs uppväxt och familj? Hur ska en sådan kunna stå ut med min frispråkighet och mitt icke intresse för vad som är kutym inom 35-plussares villa-inredning-familjeresor-till-thailand-blablabla-prestige-imponera-på-varnadra-et-cetera? Jag har liksom... hur ska vi uttrycka detta... ett helt annat perspektiv på livet. Livet har manglat mig sådan.
Och det här kommer att låta mycket konstigt: jag är jätteglad och tacksam över det.
Det som tar andra en hel livstid eller kanske flera, tog mig endast 33 år. Snabbkurs i livets skola, skulle man kunna uttrycka det som. Jag gick före i klasserna.
Jag ber om ursäkt till alla er som är 35+ och ängsliga, jag menar ingenting illa, det förbryllar och irriterar mig men lev och låt lev. Jag menar inte att håna även om det kan verka så, för mig är det bara helt och hållet fullständigt obegripligt att det faktiskt är på det viset med majoriteten av den vuxna befolkningen. men som sagt: snabbkurs.
Ja vad ska man göra annat än att skratta? Hittills har jag inte träffat en enda man som inte varit ängslig på det ena eller andra sättet och jag menar... hur ska det gå ihop med mig? Hur ska en sådan kunna "stå ut" med min historia? Det är lite svårt att imponera på päronen med en flickvän som kommer från såna trasiga familjeförhållanden, hans mor och far vill väl inte sätta söndagssteken i halsen när de får svar på frågan om hans tjejs uppväxt och familj? Hur ska en sådan kunna stå ut med min frispråkighet och mitt icke intresse för vad som är kutym inom 35-plussares villa-inredning-familjeresor-till-thailand-blablabla-prestige-imponera-på-varnadra-et-cetera? Jag har liksom... hur ska vi uttrycka detta... ett helt annat perspektiv på livet. Livet har manglat mig sådan.
Och det här kommer att låta mycket konstigt: jag är jätteglad och tacksam över det.
Det som tar andra en hel livstid eller kanske flera, tog mig endast 33 år. Snabbkurs i livets skola, skulle man kunna uttrycka det som. Jag gick före i klasserna.
Jag ber om ursäkt till alla er som är 35+ och ängsliga, jag menar ingenting illa, det förbryllar och irriterar mig men lev och låt lev. Jag menar inte att håna även om det kan verka så, för mig är det bara helt och hållet fullständigt obegripligt att det faktiskt är på det viset med majoriteten av den vuxna befolkningen. men som sagt: snabbkurs.
kalas
Nu har vi varit på kalas hos Knons kompis. Det känns som alltid lika märkligt att sitta och kallprata om andras villaköp och vardagliga bekymmer när samtidigt en obotligt sjuk schizofren plågar min gamla mamma i den underbara följetong som kallas Helvetet del II History Repeats itself. Nu ska jag väl inte vara "sån" men ni fattar att jag känner mig lite utanför va? Bra.
Kalaset gick bra, min son är mycket populär, alla gillar honom och han gillar alla, han leker med alla utan att döma, så på något vis har jag tydligen varit en bra förälder. Nä, nu ska jag inte vara "sån" igen.
Tja. Vad ska jag säga? Life goes on, sinnessjuka eskapader till trots. För man kan inte stanna upp och lägga sig under sängen tills man svälter ihjäl. Man kan bara fortsätta och tycka att det är fördjävla pissfittigt.
Ursäkta ordvalet.
Jag undrar om det någon gång någonsin kommer att bli normalt och bra? Det har gått 33 år nu så jag tvivlar men man kan ju tycka att farbror gud där uppe på sitt vita moln någon gång skulle förbarma sig över min gamla, trötta och utslitna mamma, eller vadå? Är han helt okänslig? Döv? Blind? Finns det ingen rättvisa? Är rättvisa en illusion?
Man kan också tycka så här: varför i allsindar flyttar min mamma inte därifrån? Varför flyttar hon inte ihop med sin underbara särbo? Hon har gjort allt hon kan och mer därtill och det finns ingenting mer hon kan göra, varför skapar hon sig inte sitt eget liv och slutar vara hushållslav om mentalskötare, han är ju ändå en vuxen man, han är 39 år? Kan man överge sitt eget barn, undrar man då, men är det att överge? Vad skulle jag själv ha gjort? Tja, jag tror att jag någon gång skulle ha känt att nu har jag gjort allt, precis allt, nu finns det inte mer jag kan göra, jag hjälper till på de sätt jag orkar men jag tänker inte uppoffra hela mitt liv mer för det hjälper inte, nu lämnar jag det i ödets händer.
Jag är väldigt arg på min mamma för det här ska ni veta, hon vet om det, ändlösa tal från min sida men det är som att tala till en krukväxt.
Kalaset gick bra, min son är mycket populär, alla gillar honom och han gillar alla, han leker med alla utan att döma, så på något vis har jag tydligen varit en bra förälder. Nä, nu ska jag inte vara "sån" igen.
Tja. Vad ska jag säga? Life goes on, sinnessjuka eskapader till trots. För man kan inte stanna upp och lägga sig under sängen tills man svälter ihjäl. Man kan bara fortsätta och tycka att det är fördjävla pissfittigt.
Ursäkta ordvalet.
Jag undrar om det någon gång någonsin kommer att bli normalt och bra? Det har gått 33 år nu så jag tvivlar men man kan ju tycka att farbror gud där uppe på sitt vita moln någon gång skulle förbarma sig över min gamla, trötta och utslitna mamma, eller vadå? Är han helt okänslig? Döv? Blind? Finns det ingen rättvisa? Är rättvisa en illusion?
Man kan också tycka så här: varför i allsindar flyttar min mamma inte därifrån? Varför flyttar hon inte ihop med sin underbara särbo? Hon har gjort allt hon kan och mer därtill och det finns ingenting mer hon kan göra, varför skapar hon sig inte sitt eget liv och slutar vara hushållslav om mentalskötare, han är ju ändå en vuxen man, han är 39 år? Kan man överge sitt eget barn, undrar man då, men är det att överge? Vad skulle jag själv ha gjort? Tja, jag tror att jag någon gång skulle ha känt att nu har jag gjort allt, precis allt, nu finns det inte mer jag kan göra, jag hjälper till på de sätt jag orkar men jag tänker inte uppoffra hela mitt liv mer för det hjälper inte, nu lämnar jag det i ödets händer.
Jag är väldigt arg på min mamma för det här ska ni veta, hon vet om det, ändlösa tal från min sida men det är som att tala till en krukväxt.
Hur ska man kunna förklara det oförklarliga?
Liksom många gånger tidigare tänker jag att det vore bäst om den sjuke faktiskt åker utomlands och dör på kuppen.
Jag förstår mer än väl att ni inte förstår hur jag kan tänka så men det är så att han har varit död sedan 1996, den han var finns inte kvar, det finns inte ens en enda liten gnutta kvar av det som en gång var min bror, han ser inte ens likadan ut längre, sjukdomen har frätt bort precis allt, personlighet liksom utseende och den här sjuke, det är inte han, det är en annan hemsk varelse som inte under några omständigheter lever ett värdigt liv, en varelse som plågar andra och utan att förstå det; sig själv, den har 0 % insikt.
Jag tror, nej, jag vet att det inte kan ta slut på något annat sätt än döden för det finns ingen bot och den kommer aldrig att bli frisk och knappt ens förstå att den är sjuk och jag kallar den den för jag vet inte vad jag annars ska säga. För det där är inte min bror. Det är något annat, sjukdomen, i en köttförklädnad som en gång tillhörde min bror.
Det här är så komplicerat. Jag kan inte förklara det så att ni förstår. Ni vet att jag aldrig önskar någons död och det jag önskar död är sjukdomen men eftersom det bara är den som finns nu så är det den som måste dö. Nej jag kan inte förklara.
Tro inte att jag tänker sådana här saker iskallt som en robot, jag tänker det med en sorg större än världens alla oceaner i hjärtat, jag tänker det samtidigt som min själ skriker förlåt! förlåt! förlåt!
Och jag tänker det för att han skulle ha tänkt det själv. Han hade aldrig velat leva så här. Aldrig.
Jag kanske är en hemsk människa, det alternativet är också en möjlighet. Det går inte att begripa förrän man har varit med om det själv.
Jag förstår mer än väl att ni inte förstår hur jag kan tänka så men det är så att han har varit död sedan 1996, den han var finns inte kvar, det finns inte ens en enda liten gnutta kvar av det som en gång var min bror, han ser inte ens likadan ut längre, sjukdomen har frätt bort precis allt, personlighet liksom utseende och den här sjuke, det är inte han, det är en annan hemsk varelse som inte under några omständigheter lever ett värdigt liv, en varelse som plågar andra och utan att förstå det; sig själv, den har 0 % insikt.
Jag tror, nej, jag vet att det inte kan ta slut på något annat sätt än döden för det finns ingen bot och den kommer aldrig att bli frisk och knappt ens förstå att den är sjuk och jag kallar den den för jag vet inte vad jag annars ska säga. För det där är inte min bror. Det är något annat, sjukdomen, i en köttförklädnad som en gång tillhörde min bror.
Det här är så komplicerat. Jag kan inte förklara det så att ni förstår. Ni vet att jag aldrig önskar någons död och det jag önskar död är sjukdomen men eftersom det bara är den som finns nu så är det den som måste dö. Nej jag kan inte förklara.
Tro inte att jag tänker sådana här saker iskallt som en robot, jag tänker det med en sorg större än världens alla oceaner i hjärtat, jag tänker det samtidigt som min själ skriker förlåt! förlåt! förlåt!
Och jag tänker det för att han skulle ha tänkt det själv. Han hade aldrig velat leva så här. Aldrig.
Jag kanske är en hemsk människa, det alternativet är också en möjlighet. Det går inte att begripa förrän man har varit med om det själv.
Det finns hopp.
Nästa år kommer att bli spännande, utvecklande och intressant. Jag kommer att gå på flera utbildningar bekostade av jobbet. Jag kommer att få en ny och inspirerande roll. Jag kommer att åka någonstans med min Kno. Det blir förhoppningsvis en fin sommar innan dess.
Jag känner mig inte längre som fastlåst i mitt öde, förbannad av någon, jag känner det tvärtom som om min framtid ligger för mina fötter och som om jag sträcker mig fram och greppar den med båda händer, tar chansen, vågar språnget, insuper dess doft, smak och dricker sötman av dess nektar.
Ja ny blev jag all poetry again men jag har en poets själ. Det jag vill ha sagt är att jag förstår att det inte finns någon förbannelse. Alla dessa år bortslösade. Vilket svinn.
.jpg)
Gnäll om årstiderna
En mörk, fuktig, svart, grå och pissgul söndag i mitten av november. Fy fan. Må det komma snö och bli kallt så att det åtminstone blir en årstid i stället för detta deprimerande limbo. Jag är inte galet förtjust i julen men jag gillar pyntet och ljusen, det tar bort och livar upp lite av novemberdimman. Jag slår dock vad om att det blir ännu en gröngul vinter. De värsta månaderna på året januari, februari, mars i detta grågula, svarta tillstånd. Ji. Ppi. Jag orkar inte med det en gång till. Jag emigrerar till afrikat. I ett sånt här väder, en sån här årstid finns det inget hopp, inget ljus, ingenting annat än en sliskig och meningslös, kletig dimma.
Jag blir irriterad på mig själv.
PMS
.jpg)
2012-11-17
Nightrider
- Jaha tittar du på det där Renegade?
- Näää de heter inte så!
- Vad heter det då?
- Najtrajder
- Ja just det, det har du rätt i.
En stund in i programmet kan man försjunka i djup åttiotalsnostalgi men även bevittna ojämlikhet och kvinnoförnedrande scener i form av bimbos i baddräkter som smeker bilar på bilmässor och karlar som klappar dem på rumpan, skrattar och kallar dem för "Tu´ts!", det var kutym på åttiotalet och ingen höjde på ögonbrynen. Vad mycket som har hänt sedan dess, nu skulle ett program som "Tutti frutti" aldrig få spelas in ens en gång. I Sverige that is.
.jpg)
.jpg)
- Näää de heter inte så!
- Vad heter det då?
- Najtrajder
- Ja just det, det har du rätt i.
En stund in i programmet kan man försjunka i djup åttiotalsnostalgi men även bevittna ojämlikhet och kvinnoförnedrande scener i form av bimbos i baddräkter som smeker bilar på bilmässor och karlar som klappar dem på rumpan, skrattar och kallar dem för "Tu´ts!", det var kutym på åttiotalet och ingen höjde på ögonbrynen. Vad mycket som har hänt sedan dess, nu skulle ett program som "Tutti frutti" aldrig få spelas in ens en gång. I Sverige that is.
Morgonstund har tejp i mun
Kl. 07 lördag morgon.
- Mamma? Mamma? Mamma?
- Mmm?
- Mamma? Mammaaaaaaa!
- Jaaa, vad är det??
- Den här e slut (visar en tejrulle)
Begraver huvudet i kudden på ett ilsket vis.
- Mamma? Mamma? Mamma?
- Mmm?
- Mamma? Mammaaaaaaa!
- Jaaa, vad är det??
- Den här e slut (visar en tejrulle)
Begraver huvudet i kudden på ett ilsket vis.
2012-11-15
Nervousness
Snart möte - varför blev jag plötsligt nervös? Vad kommer att hända? Kommer man att slänga ut mig genom fönstret?
Fast det är med all säkerhet den rigorösa formaliteten med vilken dessa möten hålls som gör mig både nervös och generad, kom ihåg att jag har svårt för allt som känns onaturligt. Det är liksom inte naturligt för mig i dagligt tal att säga: "Herr ordförande" vad är det liksom? Artonhundratalet?
Bildligt peeps
Fast det är med all säkerhet den rigorösa formaliteten med vilken dessa möten hålls som gör mig både nervös och generad, kom ihåg att jag har svårt för allt som känns onaturligt. Det är liksom inte naturligt för mig i dagligt tal att säga: "Herr ordförande" vad är det liksom? Artonhundratalet?
Bildligt peeps
Bildligt folk.
Fast det fattar ni väl att jag talar bildligt? Jag talar i metaforer. Jag beskriver mina känslor i ett tänkt scenario. Begrips? Jag kommer inte och skulle heller aldrig misshandla, varken Malin Wollin eller någon annan. Aaight?
Jag är inte Katrin Zytomierska.
Pow-wow! Right in the kisser!
Jag är inte Katrin Zytomierska.
Pow-wow! Right in the kisser!
*hämtar knogjärnet*
Och som för att provocera mig själv lite lagom halkade jag in på Malin Wollins blogg.
Nu vill jag misshandla.
Nu vill jag misshandla.
2012-11-14
När jag jobbade på Flonnex
Jag kanske har dragit den här anekdoten förut men hur som.
Ibland funderar jag på "trevlighet" och serviceinriktat beteende och vad folk i gemen och det särkilt inom kontorsvärlden anser vara ett trevligt/serviceinriktat beteende och jag kommer alltid att tänka på när jag jobbade på Flonnex anno 2003 som receptionist.
Klimatet bland de anställda på detta företag var minst sagt tjurigt och buttert, jag upplevde de flesta som "stängda". Personalchefen var en superengagerad sådan och det särskilt i receptionens förehavanden och hon var ytterst angelägen om att hennes receptionister skulle ha rätt approach och anda.
Jag blev inhyrd från ett bemanningsföretag som hette Kontorsfixarna till detta Flonnex.
Det arbetade redan en ung tjej där som var tillsvidareanställd. I uppdraget ingick det att varje gång någon anställd kom eller gick, trycka på dörrknappen för upplåsning, detta trots att det fanns en tryckknapp alldeles vid dörren samt en dosa för upplåsning med sitt anställningskort på utsidan. I uppdraget ingick även att under inga omständigheter låna ut extranyckeln som gick till alla kontorsdörrar samt att man under inga omständigheter fick släppa in en fd. anställd för denne försökte ibland komma in för att "sabotera". Det fanns ingen bild eller något på personen så jag visste inte hur hen såg ut ens en gång (!) ändå fick jag stränga order om att inte öppna (?!).
Den första dagen trodde jag att min kollega skämtade med mig när hon, likt någon med allvarliga ticks satt och tryckte på dörrknappen oupphörligen. Jag trodde även att hon skämtade när hon, varje gång någon passerade receptionen eller kom in eller gick ut, formligen skrek, med bebisröst: "Nejmen heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej Anita!!!!! Huj måj du idag???".
Hon skämtade inte i något av fallen.
Jag anammade inte detta sätt att vara utan var trevlig på mitt vis. Detta visade sig vara ödesdigert. För det första ville jag luncha ensam och läsa en bok, detta för att det i min tjänst ingick att prata konstant, därför ansåg jag det vara skönt att vara tyst på lunchen. Första gången jag agerade på detta vis fick jag utstuderade blickar av chock och undran från de anställda, som om en utomjording hade landat mitt ibland dem med sitt bisarra beteende, detta beteende gick tydligen utanför deras begreppsvärld. Följaktligen åt jag min lunch i receptionen hädanefter samt drack mitt kaffe inne på toaletten.
För det andra använde jag bara tryckknappen när folk kom in utifrån och saknade sina kort. Alltså fick jag utstå isande blickar och suckar från de som skulle ut när dörren inte klickade till som brukligt, de stannade upp och stod och glodde på mig tills jag öppnade, detta trots att dörrknappen var precis framför deras ögon. Åter andra blev galet irriterade på om jag var för långsam med tryckknappen, om jag exempelvis inte hann tickstrycka innan de rest handen för att trycka själva, då ropade de till argt.
För det tredje pratade jag inte bebisspråk utan mitt eget språk och inte i falsett. Jag talade i normal, lugn samtalston, vilket resulterade i att ingen vände sig till mig, de stod hellre i kö för att bli pratade till av min kollega, på bebisspråk "Hej Gunnaj!!! Va kan ja hjälpa deje me idag då???!!"
För det fjärde hade jag "fel" kläder på mig, jag skulle köpa en svart kavaj och svarta byxor, enligt personalchefen.
För det femte råkade jag låna ut nyckeln som ingen fick låna eftersom en karl låst sig ute från sitt rum.
För det sjätte släppte jag in hen som inte fick släppas in. Eftersom jag inte hade den blekaste aning om hur hen såg ut - jag skulle bara veta det telepatiskt.
För det sjunde hörde min kollega mig en gång när jag till min dåvarande sambo kallade företaget för "*BEEP!*nnex" detta skvallrade hon om till personalchefen, vilken avslutade mitt uppdrag från den ena dagen till nästa. Jag var inte ledsen över det kan jag medge.
Nu tror ni att jag kraftigt saltat denna historia men det läskiga är att det har jag inte.
Ibland funderar jag på "trevlighet" och serviceinriktat beteende och vad folk i gemen och det särkilt inom kontorsvärlden anser vara ett trevligt/serviceinriktat beteende och jag kommer alltid att tänka på när jag jobbade på Flonnex anno 2003 som receptionist.
Klimatet bland de anställda på detta företag var minst sagt tjurigt och buttert, jag upplevde de flesta som "stängda". Personalchefen var en superengagerad sådan och det särskilt i receptionens förehavanden och hon var ytterst angelägen om att hennes receptionister skulle ha rätt approach och anda.
Jag blev inhyrd från ett bemanningsföretag som hette Kontorsfixarna till detta Flonnex.
Det arbetade redan en ung tjej där som var tillsvidareanställd. I uppdraget ingick det att varje gång någon anställd kom eller gick, trycka på dörrknappen för upplåsning, detta trots att det fanns en tryckknapp alldeles vid dörren samt en dosa för upplåsning med sitt anställningskort på utsidan. I uppdraget ingick även att under inga omständigheter låna ut extranyckeln som gick till alla kontorsdörrar samt att man under inga omständigheter fick släppa in en fd. anställd för denne försökte ibland komma in för att "sabotera". Det fanns ingen bild eller något på personen så jag visste inte hur hen såg ut ens en gång (!) ändå fick jag stränga order om att inte öppna (?!).
Den första dagen trodde jag att min kollega skämtade med mig när hon, likt någon med allvarliga ticks satt och tryckte på dörrknappen oupphörligen. Jag trodde även att hon skämtade när hon, varje gång någon passerade receptionen eller kom in eller gick ut, formligen skrek, med bebisröst: "Nejmen heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej Anita!!!!! Huj måj du idag???".
Hon skämtade inte i något av fallen.
Jag anammade inte detta sätt att vara utan var trevlig på mitt vis. Detta visade sig vara ödesdigert. För det första ville jag luncha ensam och läsa en bok, detta för att det i min tjänst ingick att prata konstant, därför ansåg jag det vara skönt att vara tyst på lunchen. Första gången jag agerade på detta vis fick jag utstuderade blickar av chock och undran från de anställda, som om en utomjording hade landat mitt ibland dem med sitt bisarra beteende, detta beteende gick tydligen utanför deras begreppsvärld. Följaktligen åt jag min lunch i receptionen hädanefter samt drack mitt kaffe inne på toaletten.
För det andra använde jag bara tryckknappen när folk kom in utifrån och saknade sina kort. Alltså fick jag utstå isande blickar och suckar från de som skulle ut när dörren inte klickade till som brukligt, de stannade upp och stod och glodde på mig tills jag öppnade, detta trots att dörrknappen var precis framför deras ögon. Åter andra blev galet irriterade på om jag var för långsam med tryckknappen, om jag exempelvis inte hann tickstrycka innan de rest handen för att trycka själva, då ropade de till argt.
För det tredje pratade jag inte bebisspråk utan mitt eget språk och inte i falsett. Jag talade i normal, lugn samtalston, vilket resulterade i att ingen vände sig till mig, de stod hellre i kö för att bli pratade till av min kollega, på bebisspråk "Hej Gunnaj!!! Va kan ja hjälpa deje me idag då???!!"
För det fjärde hade jag "fel" kläder på mig, jag skulle köpa en svart kavaj och svarta byxor, enligt personalchefen.
För det femte råkade jag låna ut nyckeln som ingen fick låna eftersom en karl låst sig ute från sitt rum.
För det sjätte släppte jag in hen som inte fick släppas in. Eftersom jag inte hade den blekaste aning om hur hen såg ut - jag skulle bara veta det telepatiskt.
För det sjunde hörde min kollega mig en gång när jag till min dåvarande sambo kallade företaget för "*BEEP!*nnex" detta skvallrade hon om till personalchefen, vilken avslutade mitt uppdrag från den ena dagen till nästa. Jag var inte ledsen över det kan jag medge.
Nu tror ni att jag kraftigt saltat denna historia men det läskiga är att det har jag inte.
Det ser ganska mysigt ut
Och så här ser mitt fönster ut i novembermörkret. Det med klara fönsterlampor. Jag smög i mörkret för att förbipasserande inte skulle tro att jag var a mad stalker när jag stod där och på ängen och tog bilder på någons fönster. Koka-koka. Kanin alltså.
Book of compliments
För ett tag sedan började jag skriva in fina kommentarer/åsikter/komplimanger om mig som jag fått från andra, inte för att jag är självgod utan för att jag fortfarande har dålig självkänsla inom många områden och för att det är något som jag ständigt jobbar på. Det är ju nämligen så lätt att gå och tänka på alla de negativa sakerna man har hört om sin person, som folk har sagt och gjort och antytt medan de fina sakerna försvinner ut i periferin - varför då? Liksom. Jag tänker ära de positiva sakerna och läsa dem och därmed sprida ödmjukheten vidare. Haleluja.
2012-11-13
The future is at my feet, if I want it
Var precis på ett inspirerande möte om min egen framtid karriärmässigt - spännande!
Justice
Nu har finest.se sparkat Zytomierska, det finns en gud således. Nej men nu ska jag inte sänka mig till hennes låga nivå, det jag menar är att det var väl väntat efter det abnormt infantila utspel hon ägnat sig åt den senaste tiden.
För övrigt pratar jag störande högt i telefonen, sluta upp med det!!
För övrigt pratar jag störande högt i telefonen, sluta upp med det!!
2012-11-12
Är jag ensam om mina bajstankar?
När jag stör mig på någon eller är sur på någon lägger jag i tankarna till epitetet bajs till personens efternamn, till exempel kanske jag ska på ett viktigt möte och tänker "Nu ska jag träffa Olof Bajsström" eller kanske: "Jag måste ringa Stina Fridbajs" en liten personlig hämd inuti mitt huvud.
Jag undrar dock om andra 33-åringar ägnar sig åt sådant ordbaseri höhöhöhöhö, nu fick jag till det, nej men seriöst. Jag undrar om Anneli, 33 år, sjuksköterska tänker "Nu måste doktor Bajshagen skriva under journalen" eller Andreas 33 år säljare "Jag har möte med Vivian Bajsson" ?
Is it just me?
Jag undrar dock om andra 33-åringar ägnar sig åt sådant ordbaseri höhöhöhöhö, nu fick jag till det, nej men seriöst. Jag undrar om Anneli, 33 år, sjuksköterska tänker "Nu måste doktor Bajshagen skriva under journalen" eller Andreas 33 år säljare "Jag har möte med Vivian Bajsson" ?
Is it just me?
Petar du dig i öronen?
Läkaren: Brukar du peta dig i öronen?
Jag: Eeeeh... njaä?
Läkaren: Du är lite röd i hörselgångarna, du vet man ska inte peta sig för mycket i öronen för d kan man få en inflammation
Jag: Aha okej...
Men jag petar mig ju inte inuti hörselgångarna? Ska jag alltså inte ta bort öronvax? Va? Vad sa du? Jag hör inte? Va? Va? Va? Vavavavavavavava?
Jag: Eeeeh... njaä?
Läkaren: Du är lite röd i hörselgångarna, du vet man ska inte peta sig för mycket i öronen för d kan man få en inflammation
Jag: Aha okej...
Men jag petar mig ju inte inuti hörselgångarna? Ska jag alltså inte ta bort öronvax? Va? Vad sa du? Jag hör inte? Va? Va? Va? Vavavavavavavava?
2012-11-11
22? No thanks.
Råkade skriva fel personnummer på banken "900225" och tänkte "Hah! I wish!" men sen tänkte jag "näe, det gör jag faktiskt inte" för då skulle jag vara 22 år och jag var inte på långa vägar varken lycklig eller harmonisk när jag var 22, jag var en djupt skakad och trasig person, deprimerad och full av självhat, anorektisk och skör, bitter, arg, dömande, ursinnig, oändligt ledsen och ensam.
Om inte om vore så hade jag fått ett annat liv som var mer normalt och glatt men jag hade ändå inte velat vara 22 år för oavsett vad livet har slängt eller inte slängt i ens ansikte under ens första levnadsår så är man ändå vid 22 års ålder extremt osäker och självmedveten, ängslig, har dålig självkänsla, är naiv och oerfaren.
No offence om någon 22-åring skulle läsa detta, jag menar det inte som en förolämpning eller som ett dömande, jag menar att det är ett stadie som alla måste ta sig förbi och att alla 22-åringar naturligtvis inte är / lider av alla de saker jag räknade upp men att alla 22-åringar har några av de kvalen men att det är helt OK men jag längtar inte tillbaka. Capish?
Jag undrar om jag kommer att tänka samma sak om att vara 30 när jag är 40?
Om inte om vore så hade jag fått ett annat liv som var mer normalt och glatt men jag hade ändå inte velat vara 22 år för oavsett vad livet har slängt eller inte slängt i ens ansikte under ens första levnadsår så är man ändå vid 22 års ålder extremt osäker och självmedveten, ängslig, har dålig självkänsla, är naiv och oerfaren.
No offence om någon 22-åring skulle läsa detta, jag menar det inte som en förolämpning eller som ett dömande, jag menar att det är ett stadie som alla måste ta sig förbi och att alla 22-åringar naturligtvis inte är / lider av alla de saker jag räknade upp men att alla 22-åringar har några av de kvalen men att det är helt OK men jag längtar inte tillbaka. Capish?
Jag undrar om jag kommer att tänka samma sak om att vara 30 när jag är 40?
Okej okej
Ja jaaa jag är en smula bitter idag, so what? Låt mig vara bitter en dag i månaden aaight?
För jag kom osökt att tänka på när jag och exet höll på att dela upp sakerna efter vårt 7-åriga samboförhållande och hans gamla farmor ringde honom och sa till honom att jag absolut inte under några omständigheter skulle få samlingen kristallglas som hon gett oss.
Wow. Jag hade inte ens gjort anspråk på glasen även om jag gillade dem men poängen här är...
...who the fuck does that?? skulle ni, om ni var en farmor, ringa ert barnbarn för att proklamera en sådan sak? Skulle ni vara så oerhört småsinta och materiella helt öppet? Va?
Jag förstår såklart att man, om det handlar om en släktklenod, vill behålla den i släkten och inte vill att ett utomstående ex ska få den men att man ringer och säger det...! Det är en gåva som man har gett bort? Det är som om jag skulle ringa hans farmor nu och begära tillbaka smycket vi gav henne på hennes åttioårsdag eller säga att hon inte får göra si och så med det, sälja det vidare eller what ever.
Har man gett bort något så har man inte längre makten över föremålet, det är liksom poängen med att ge bort något, man kan bara hoppas att mottagaren behandlar gåvan såsom det var tänkt, vilket man förutsätter då en gåva är något personligt som man anförtror någon man litar på och tycker om.
Herregud!
Fast alla i hans släkt (förutom han själv oh hans mamma) är på det där viset, en samling ehuru ,mycket förmögna människor materiellt men ack så urfattiga i själen, vilka aldrig accepterade det unikum som är jag, aldrig respekterade mig såsom de skulle ha respekterat en jurist eller en art director eller en förmögen tjej från en fin och framstående familj, för det var allt som räknades för dem. Vara en bra människa? Vad pratar du för språk? Gammelgrekiska? Jag förstår icke ditt tungomål!
Sorgligt. Det måste vara ett otroligt tomt liv i uppenbar missunsamhet och ängslan och mening. Vilket enormt slöseri med tid och energi och liv. Men! Jag önskar dem allihop upplysning och uppvaknande, jag önskar att de alla får gåvan av att få sina inre ögon öppnade inför vad som verkligen betyder något.
Inshallah!
För jag kom osökt att tänka på när jag och exet höll på att dela upp sakerna efter vårt 7-åriga samboförhållande och hans gamla farmor ringde honom och sa till honom att jag absolut inte under några omständigheter skulle få samlingen kristallglas som hon gett oss.
Wow. Jag hade inte ens gjort anspråk på glasen även om jag gillade dem men poängen här är...
...who the fuck does that?? skulle ni, om ni var en farmor, ringa ert barnbarn för att proklamera en sådan sak? Skulle ni vara så oerhört småsinta och materiella helt öppet? Va?
Jag förstår såklart att man, om det handlar om en släktklenod, vill behålla den i släkten och inte vill att ett utomstående ex ska få den men att man ringer och säger det...! Det är en gåva som man har gett bort? Det är som om jag skulle ringa hans farmor nu och begära tillbaka smycket vi gav henne på hennes åttioårsdag eller säga att hon inte får göra si och så med det, sälja det vidare eller what ever.
Har man gett bort något så har man inte längre makten över föremålet, det är liksom poängen med att ge bort något, man kan bara hoppas att mottagaren behandlar gåvan såsom det var tänkt, vilket man förutsätter då en gåva är något personligt som man anförtror någon man litar på och tycker om.
Herregud!
Fast alla i hans släkt (förutom han själv oh hans mamma) är på det där viset, en samling ehuru ,mycket förmögna människor materiellt men ack så urfattiga i själen, vilka aldrig accepterade det unikum som är jag, aldrig respekterade mig såsom de skulle ha respekterat en jurist eller en art director eller en förmögen tjej från en fin och framstående familj, för det var allt som räknades för dem. Vara en bra människa? Vad pratar du för språk? Gammelgrekiska? Jag förstår icke ditt tungomål!
Sorgligt. Det måste vara ett otroligt tomt liv i uppenbar missunsamhet och ängslan och mening. Vilket enormt slöseri med tid och energi och liv. Men! Jag önskar dem allihop upplysning och uppvaknande, jag önskar att de alla får gåvan av att få sina inre ögon öppnade inför vad som verkligen betyder något.
Inshallah!
Grattis på fars dag, med uttlaet fars som "i en fars"
Till han som kallar sig min pappa vill jag i stället hälsa det här på fars dag, vill, gör inte, det skulle enkom resultera i onödigt drama och han vet redan min ståndpunkkt för det har jag talat om för honom för länge sedan.
Apropå FB-uppdateringar
Detta skrev jag på mitt ex FB nyss: "Hurra på Fars dag för världens bästa pappa! Du är en fantastisk förebild för vår son och jag kan bara önska att jag hade haft en sådan kärleksfull och engagerad pappa sälv, det är guld värt." med bifogad bild.
Alla hans vänner kommer tycka att det är väldigt "konstigt" skrivet av hans ex, de kommer att tro att jag skriver det för att jag vill ha honom tillbaka för i gemene mans värld finns det ingenting sådant som att hoppa över lådans gränser, gratulera sitt ex på facebook offentligt på ett sånt kärleksfullt sätt - she´s on a mission!!
Men näe. Jag är inte på något uppdrag, det jag säger det menar jag utan andra intentioner än att jag menar det (oftast, om jag är in löv har jag ju såklart en underton i det jag säger) och jag har alltid ansett att det är ett enda stort slöseri med tid och energi att vara bitter och älta i stället för att välja att lämna allt det där smetiga bakom sig och i ställer uppmuntra och belysa det fina och bra i sina närstående, till och med i sitt ex.
Provocerad
Uppdatering på FB av min friska brors sambo: "Fan vad jag är snygg och mina vänner också!".
Min kommentar: "Det var en underdrift, du är vacker!"
Hennes kompis eller whatevers kommentar på min: "Det ena utesluter inte det andra ;)"
Jag blev provocerad av det och min första impuls var att svara: "Suck!" eller "Det skrev jag heller inte, jag nedlåter mig inte till ordklyveri" eller "Wow..." men innan jag tryckte ned tangenterna tänkte jag "vänta lite nu Anna, så där skulle den gamla du reagera, starta en storm i ett vattenglas över en skitsak, visst är det galet irriterande med sådana besserwissers men jag menar... ORKA! Right? Den bästa reaktionen är ibland bara tystnad".
Så jag skriver inget även fast jag vill, för mina erfarenheter har lärt mig att välja mina strider, även fast det kliar i fingrarna efter att verbalt få täppa till den där människans självgodhet.
Men men, det är väl detta som kallas för mognad antar jag.
Min kommentar: "Det var en underdrift, du är vacker!"
Hennes kompis eller whatevers kommentar på min: "Det ena utesluter inte det andra ;)"
Jag blev provocerad av det och min första impuls var att svara: "Suck!" eller "Det skrev jag heller inte, jag nedlåter mig inte till ordklyveri" eller "Wow..." men innan jag tryckte ned tangenterna tänkte jag "vänta lite nu Anna, så där skulle den gamla du reagera, starta en storm i ett vattenglas över en skitsak, visst är det galet irriterande med sådana besserwissers men jag menar... ORKA! Right? Den bästa reaktionen är ibland bara tystnad".
Så jag skriver inget även fast jag vill, för mina erfarenheter har lärt mig att välja mina strider, även fast det kliar i fingrarna efter att verbalt få täppa till den där människans självgodhet.
Men men, det är väl detta som kallas för mognad antar jag.
2012-11-10
Kvinnor som hatar kvinnor
Angående att kvinnor hatar kvinnor, att kvinnor är de som oftast diskriminerar andra kvinnor, att kvinnor talar illa om andra kvinnor, att tjejer sriker "hora" och "fitta" till andra tjejer på skolgården, mobbar andra tjejer på nätet, sprider rykten, viskar om slampor, töntar, äckel, att tjejer och kvinnor känner sig hotade av andra tjejer och kvinnor på grund av sin egen dåliga självkänsla eller vad det nu är som gör att en kvinna inte kan glädjas åt och stötta en annan kvinnas framgång och skönhet; det är fördjävligt. Ni skjuter ju er själva i foten. Så infantilt!
Jag är ingen perfekt gudasänd varelse utan fel och brister, även jag känner mig stundtals hotad av andra kvinnor men varje gång det sker stannar jag upp och ställer mig själv frågan: är jag sur på den här kvinnan för att hon är en elak, avskyvärd och dålig människa eller för att jag känner mig hotad och underlägsen hennes intelligens och skönhet? Svaret är 99 gånger av 100 att jag känner mig hotad. Att jag känner mig hotad är mitt eget problem och inte den andra kvinnans, det handlar om min egen dåliga självkänsla och inte om att den andra kvinnan skulle vara en hora. Således säger jag till mig själv; ok, du känner dig som ett fult troll i hennes närvaro men det stämmer inte och du får under inga omständigheter hata den här tjejen för det för då går du emot alla dina principer och kommer i slutändan bara att hata dig själv.
Så. Sluta med det där tjejer! Sluta hata varandra för ni förstör bara för er själva och ert hat leder oundvikligen till ännu mer självförakt och dålig självkänsla, vilket kvinnoförtryckande män applåderar gladeligen till.
Att stoppa kvinnoförtrycket startar inuti var och en av oss genom att först och främst sluta förtrycka oss själva och i andra hand sluta förtrycka våra medsystrar.
Är ni med?
Jag är ingen perfekt gudasänd varelse utan fel och brister, även jag känner mig stundtals hotad av andra kvinnor men varje gång det sker stannar jag upp och ställer mig själv frågan: är jag sur på den här kvinnan för att hon är en elak, avskyvärd och dålig människa eller för att jag känner mig hotad och underlägsen hennes intelligens och skönhet? Svaret är 99 gånger av 100 att jag känner mig hotad. Att jag känner mig hotad är mitt eget problem och inte den andra kvinnans, det handlar om min egen dåliga självkänsla och inte om att den andra kvinnan skulle vara en hora. Således säger jag till mig själv; ok, du känner dig som ett fult troll i hennes närvaro men det stämmer inte och du får under inga omständigheter hata den här tjejen för det för då går du emot alla dina principer och kommer i slutändan bara att hata dig själv.
Så. Sluta med det där tjejer! Sluta hata varandra för ni förstör bara för er själva och ert hat leder oundvikligen till ännu mer självförakt och dålig självkänsla, vilket kvinnoförtryckande män applåderar gladeligen till.
Att stoppa kvinnoförtrycket startar inuti var och en av oss genom att först och främst sluta förtrycka oss själva och i andra hand sluta förtrycka våra medsystrar.
Är ni med?
Mare svin
Eftersom jag gillar djur och uppenbarligen inte kan ha katter i min lägenhet och inte har den tid som krävs för en hund och skulle agera ytterst otrevligt mot en kakadua funderar jag på marsvin. Jag har haft marsvin förr och de är verkligen sociala, jätteglada och smartare än det genomsnittliga gnagarhusdjuret. Jag tror att min son skulle uppskatta och lära sig mer empati gentemot djur om han själv fick ha ett husdjur, jag tycker att alla barn som kan ha ett bör ha ett. När han blir fem är han nog dessutom mogen nog att inte behandla djuren som vore de lustiga, levande gosedjur (vilket var vad som inträffade i hans relation med katterna). Marsvin är dessutom väldigt lättskötta och bits inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)