Återigen gör det undermedvetna sig påmint, det vägrar att tiga still: som pik på mitt föregående inlägg drömde jag i natt att jag blev kär i en man på mitt jobb och han i mig och vi hade en hemlig affär och han ville lämna sin fru för mig.
När jag drev över till en mer medveten del av drömmen tänkte jag "O no girl, don´t go there"
För att bli det på riktigt i den där mannen det skulle bara vara ett enda stort slöseri med tid och känslor och slutligen leda till olycka för det var precis det som skedde förra gången på mitt förra jobb, alltså: det hände absolut ingenting.
Hur vet du att det inte skulle hända någonting den här gången, det kanske gör det? Opponerar ni er men nej, tro mig, alla män i min ålder är gifta och har familj och det skulle krävas en naturkraft för en sådan man att bryta sig loss fån familjen, tryggheten, ekonomin, den sociala sfären och allt vad det nu är, för man lämnar inte bara en fru som man inte älskar, man lämnar ett helt liv.
Näe jag ser inte mig själv som någon naturkraft ehuru jag anar att jag kan vara snygg, smart och rolig, jag förhåller mig mycket realistisk i denna fråga och tja, mitt undermedvetna har fel och jag kommer inte att bli kär i den där mannen.