2017-08-27
2017-08-26
Ta mig till Facebook och gör mig till kung
Hur egendomligt är det att en erfar en våg av panik vid detta meddelande?
2017-08-24
Och apropå jorden, jag är förvånad över att det känns som när man var fyra år och tappade bort sin mamma i affären, ni vet den där existensiella känslan av total ensamhet, rädsla och panik? Precis så känns det när ens mamma dör, fastän man är 38 år fyllda.
Det känns som vore man en astronaut som genom en händelse får sin livlina till rymdfarkosten avsliten och blir dömd till att sväva bort från moderplaneten för evigt, utan att kunna göra någonting som helst åt saken. För varje sekund som går försvinner man längre och längre bort i tid och rum från henne, till slut finns det bara ett eko av ett minne kvar som man knappt kan urskilja och plötsligt så är hon borta. Sedan tumlar man omkring i ett ingenting, utan att veta vad som är upp eller ned, ensam i ett oändligt kallt mörker, drivande likt en vilsen asteroid, för evigt avskuren från sin grundläggande vetskap om allt som är tryggt och trösterikt.
Det känns som vore man en astronaut som genom en händelse får sin livlina till rymdfarkosten avsliten och blir dömd till att sväva bort från moderplaneten för evigt, utan att kunna göra någonting som helst åt saken. För varje sekund som går försvinner man längre och längre bort i tid och rum från henne, till slut finns det bara ett eko av ett minne kvar som man knappt kan urskilja och plötsligt så är hon borta. Sedan tumlar man omkring i ett ingenting, utan att veta vad som är upp eller ned, ensam i ett oändligt kallt mörker, drivande likt en vilsen asteroid, för evigt avskuren från sin grundläggande vetskap om allt som är tryggt och trösterikt.
Stanna sommaren
När den varma och ljusa årstiden går i ålderdom brukar jag inte vara den som klagar särskilt, ehuru jag är inte någon sommarälskande individ.
Denna blomstertid däremot, erhåller jag en ångest och en förfäran över att sommaren nu andas sina sista daggfyllda andetag. För ju fler dagar som tickar förbi, desto längre bort kommer jag från den tid då min mamma levde. Och snart har hon varit död länge.
Jag är oförmögen att stoppa jordens rotation, vilket alstrar förtvivlan och en känsla av maktlöshet, vilket i sig är ologiskt eftersom även om jag kunde förhindra dagarna att gå så skulle det inte göra att min mamma kom tillbaka, ingenting kan göra att hon kommer tillbaka, någonsin.
Men om jag kunde få sommaren att stanna, då kunde jag för evigt vara nära den tid då hon fortfarande fanns.
Denna blomstertid däremot, erhåller jag en ångest och en förfäran över att sommaren nu andas sina sista daggfyllda andetag. För ju fler dagar som tickar förbi, desto längre bort kommer jag från den tid då min mamma levde. Och snart har hon varit död länge.
Jag är oförmögen att stoppa jordens rotation, vilket alstrar förtvivlan och en känsla av maktlöshet, vilket i sig är ologiskt eftersom även om jag kunde förhindra dagarna att gå så skulle det inte göra att min mamma kom tillbaka, ingenting kan göra att hon kommer tillbaka, någonsin.
Men om jag kunde få sommaren att stanna, då kunde jag för evigt vara nära den tid då hon fortfarande fanns.
På besök i det sociala gränslandet
Där sitter du. Vid ett fikabord någonstans i Sverige. Alla ansikten runt bordet är nya och därmed främmande. Det pratas och skrattas. Eftersom du någonstans längs med livets slingrande stig har hört att du i någon mån måste anpassa dig i sociala sammanhang, för att inte hamna helt utanför gemenskapen, för att underlätta det arbete som du i samarbete med andra ska utföra och för att du inte ska uppfattas som en sur och allmänt otrevlig individ, så sitter du där på din stol med ett stelt småleende på läpparna. Du tänker att herregud jag måste se helt sinnessjuk ut så du ändrar med jämna mellanrum ditt ansiktsuttryck till vad du hoppas ser ut som en välanpassad och trevlig min, vilket, naturligtvis, verkar ännu mer sinnessjukt.
Du är ett främmande element i en etablerad samvaro och du har ingen aning om vad de andra menar med det som de pratar om, du kan inte deras jargong, vad de säger mellan raderna, vad de tycker är roligt eller vad de tycker är dumt. Du vet inte vilka relationer de har till varandra, vilka som är vänner, vilka som är fiender. Du vet inte vem som är skojaren, vem som är den seriösa, den korrekta, den engagerade, den lättsamma eller den introverta.
Du vet inte var gränserna går. Du har ingen plats i flocken. Du är som en ny surikat, nyss utstött från sitt eget sammanhang och som nu sitter här till beskådan för de andra och hoppas på att få bli upptagen i gruppen, och de andra, de beskådar dig, utan att visa att det gör just det. Man skulle kunna säga att de skärskådar dig, de vill utröna vad du är för en, om du passar in i deras grupp. Är du en medlöpare eller en pådrivare? Är du en konkurrent? En förrädare? Kan man lita på att du är lojal mot flocken? Kommer du att hjälpa till att samla in mat eller kommer du att lata dig nere i din håla? Bits du om man kommer för nära eller är du ett paket Bregott som plockar loppor från vilken rygg som helst?
Och hela tiden sitter du där i det sociala gränslandet och grimaserar dig igenom minut efter minut och tänker att vaihelvete hur länge fikar de på det här jävla stället?? Kan jag ursäkta mig och gå på toaletten? Nej. För hur länge ska jag då "vara på toaletten" utan att det verkar konstigt? Tittade inte hen underligt på mig nyss? Borde jag säga något här? Ja, säg något om din mosters katt, nej det verkar ju galet, säg något om politik då, ja jag måste ge ett intelligent intryck! Fast vänta nu pratar de om någon datormodul, okej, var tyst i stället. Hur länge kan jag vara tyst utan att det verkar märkligt? När får jag gå hem? Ta mig här i från!
Madsens u-båtsgalenskap.
Den här Peter Madsen, vad är det för en blådåre? Jag anser att det står solklart att han har mördat Kim Wall, för om ni åkte ubåt och ert resesällskap ramlade när sagda båt gjorde en plötslig rörelse till följd av en havsvåg, slog i huvudet och dog, hade ni då tänkt:
A, Oj! Hjälp! Jag måste larma 112 och ta mig in till land så fort som möjligt!
eller
B, Oj! Hjälp! Jag måste stycka kroppen och sänka u-båten!
Begrava till havs, vad är det för trams? Okej om man är mitt ute på Atlanten men inte om man är 20 minuter från närmsta hamn. Att han fick panik och ballade ur totalt? Njaä vem fan börjar stycka någon när man får panik och om man dessutom är oskyldig till passagerarens död? Man borde rimligen begripa att det skulle te sig väldigt märkligt att stycka någon när man grips av rädsla, att det torde leda till att man blir ännu mer misstänkt för vållande till annans död. Men vad vet jag. Jag har aldrig styckat någon. Eller åkt u-båt.
Man är oskyldig fram till dess att motsatsen kan bevisas och så vidare och han kanske lider av psykisk sjukdom som gjorde att han ansåg att han handlade fullkomligt logiskt, så kan det förstås också vara, men jag utgår lite generaliserande från att han är och var vid sina sinnens fulla bruk, likt den dömande och fördomsfulla person jag äro. Och hör sedan.
A, Oj! Hjälp! Jag måste larma 112 och ta mig in till land så fort som möjligt!
eller
B, Oj! Hjälp! Jag måste stycka kroppen och sänka u-båten!
Begrava till havs, vad är det för trams? Okej om man är mitt ute på Atlanten men inte om man är 20 minuter från närmsta hamn. Att han fick panik och ballade ur totalt? Njaä vem fan börjar stycka någon när man får panik och om man dessutom är oskyldig till passagerarens död? Man borde rimligen begripa att det skulle te sig väldigt märkligt att stycka någon när man grips av rädsla, att det torde leda till att man blir ännu mer misstänkt för vållande till annans död. Men vad vet jag. Jag har aldrig styckat någon. Eller åkt u-båt.
Man är oskyldig fram till dess att motsatsen kan bevisas och så vidare och han kanske lider av psykisk sjukdom som gjorde att han ansåg att han handlade fullkomligt logiskt, så kan det förstås också vara, men jag utgår lite generaliserande från att han är och var vid sina sinnens fulla bruk, likt den dömande och fördomsfulla person jag äro. Och hör sedan.
Släpp skåpluckerne fri, dåren är lös
Det ska komma någon mellan tolv och ett för att byta ut mina köksluckor. I en plötslig pöl av panik plockade jag bort mina medikament från det skåp där jag vanligen förvarar dem.
Sedan stod jag och såg på dem och tänkte; "Varför gjorde jag så här? Skäms jag för mina problem? Nej det gör jag inte. Varför tog jag då bort dem? Tog jag bort dem för att det känns för personligt för en främlings ögon? Ja, jag tror det. Hade jag tagit bort dem om det hade varit cancermediciner?Ja, jag tror det. Om det hade varit diabetesmediciner då? Nej, förodligen inte. Så vissa sjukdomar är alltså mer skamliga, eller mer personliga, än andra? Tydligen. Och varför är det på det viset? Jag vet inte men det är en väldigt intressant fråga".
Jag hade fel
Jag hade fel om Birro, det blev ingen gråt om rätten att slänga fram kuken, men det blev gråt, för det blir det alltid:
nakna kejsaren buhuhuh, skimrande hög av skit Hulk-hulk, den svenska fegheten, gråt-gråt, pk-eliten, snyft och jämmer, jag är en krigare med den lysande solens tiotusen strålar starka svärd och jag skär min modiga sabel genom den svenska mellanmjölkens rabiata vänsterfeminism och min sabel den står, stark och orädd, för jag har blivit mald genom elitens köttkvarn, jag har blivit skinnflådd, utkastad och bränd på bål av gapande kappvändare som springer och gömmer sig med svansen mellan benen så fort det blåser en pust från något annat håll än den som pöbeln för tillfället är vänd åt
etcetera och så vidare.
Nej det där sista hittade jag på själv, men det hade kunnat vara skrivet av sagda hjälte.
Det är intressant att han delar väldigt många drag med min manliga förälder, så som till exempel sin hybris, sin religiösa retorik, sitt storhetsvansinne och sin grandiosa självbild som självutnämnd hjälte, till synes helt utan självinsikt. Ja och plus tidigare supande dessutom.
Antagligen är det mycket därför som jag både retar mig på och fascineras av karln, ur ett rent psykologiskt perspektiv är det, han, extremt intressant. Gåtan Birro är lika med gåtan min far, ett faderskomplex projicerat på en utomstående persona. Eller något sådant.
nakna kejsaren buhuhuh, skimrande hög av skit Hulk-hulk, den svenska fegheten, gråt-gråt, pk-eliten, snyft och jämmer, jag är en krigare med den lysande solens tiotusen strålar starka svärd och jag skär min modiga sabel genom den svenska mellanmjölkens rabiata vänsterfeminism och min sabel den står, stark och orädd, för jag har blivit mald genom elitens köttkvarn, jag har blivit skinnflådd, utkastad och bränd på bål av gapande kappvändare som springer och gömmer sig med svansen mellan benen så fort det blåser en pust från något annat håll än den som pöbeln för tillfället är vänd åt
etcetera och så vidare.
Nej det där sista hittade jag på själv, men det hade kunnat vara skrivet av sagda hjälte.
Det är intressant att han delar väldigt många drag med min manliga förälder, så som till exempel sin hybris, sin religiösa retorik, sitt storhetsvansinne och sin grandiosa självbild som självutnämnd hjälte, till synes helt utan självinsikt. Ja och plus tidigare supande dessutom.
Antagligen är det mycket därför som jag både retar mig på och fascineras av karln, ur ett rent psykologiskt perspektiv är det, han, extremt intressant. Gåtan Birro är lika med gåtan min far, ett faderskomplex projicerat på en utomstående persona. Eller något sådant.
2017-08-12
Det finns ingen skarp gräns mellan jordens atmosfär och rymden, det som skyddar oss från det giftiga mörkret är några tunna lager av gas.
Folk har ihjäl varandra och tänker ut de mest destruktiva vapen för att detta ändamål, en extrem uppvisning av den mest sensationella dumhet.
Det vore som om två myrstackar byggde vapen som kunde förinta hela skogen och sedan använde dessa vapen mot varandra vilket resulterade i att båda myrkolonierna jämnades med marken och skogen lämnades att dö i ett 100 år långt mörker.
Smart!
Donald Trump och Kim jong-un
Utomjordisk sightseeing år 4587;
- Om ni tittar ut till höger ser ni en livlös stenöken, det var för några tusen år sedan en värld full av liv, befolkad av humanoider inte helt olika oss själva.
- Vad hände med dem?
- De lät två jättebebisar starta ett kärnvapenkrig som förintade hela planeten.
2017-08-07
Tron ska sätta dig fri
Miraklens tid är inte förbi, eller något i den stilen; jag kan tydligen få a-kassa för de 2,5 dagar i veckan som jag är arbetslös. Det verkar vara för bra för att vara sant och som bekant så är det ju alltid så, men alla indicier pekar på att undantaget bekräftar regeln i det här fallet.
Men vi får vara beredda på bakslaget; en liten finstilt klausul som en bara kan läsa med en lupp där det står uppräknat de kriterier som ska uppfyllas för att detta ska vara validerat; en ska ha mist halva sin kropp, på längden, för att erhålla ersättning halvtid, ibland räcker inte ens det, för om du kan släpa dig fram till arbetet med kroppen hukande på en skateboard så är du 100 % arbetsför.
Men vi får vara beredda på bakslaget; en liten finstilt klausul som en bara kan läsa med en lupp där det står uppräknat de kriterier som ska uppfyllas för att detta ska vara validerat; en ska ha mist halva sin kropp, på längden, för att erhålla ersättning halvtid, ibland räcker inte ens det, för om du kan släpa dig fram till arbetet med kroppen hukande på en skateboard så är du 100 % arbetsför.
2017-08-05
Robert Stenkvist
"Folk på Pridefestivalen gör samma sak, eller inte riktigt samma sak", hur ska du ha det gubbjävel?
Folk på Pridefestivalen firar sin rätt att vara precis som de är, under festliga former och ordnade omständigheter, vad de däremot inte gör är att visa kuken på familjegrillfester, ofreda andra sexuellt genom att grabba dem i skrevet eller skrika "hora" till kvinnor.
Begrip, dumfan.
Med poppade popcorn i skål inväntar jag Birros reaktion.
Nu väntar jag i spänning på Marcus Birros reaktion på det hela. Ska han fria eller fälla? Fria, så klart!
Och dra sitt gamla vanliga tjat om PK-eliten och vänsterlynchare blablablaaaaaa rabiata manshatande feminister snyftsnyftsnyft om det hade varit en IS-flykting hade de svenska fega mesarna gett honom skadestånd gråtgråtgråtgråt ska en karl inte få vifta med dasen ens hulkhulkhulk Ulf Lundell buhuhuhuhuhuuuu etcetera och så vidare.
Och dra sitt gamla vanliga tjat om PK-eliten och vänsterlynchare blablablaaaaaa rabiata manshatande feminister snyftsnyftsnyft om det hade varit en IS-flykting hade de svenska fega mesarna gett honom skadestånd gråtgråtgråtgråt ska en karl inte få vifta med dasen ens hulkhulkhulk Ulf Lundell buhuhuhuhuhuuuu etcetera och så vidare.
2017-08-04
In vino veritas.
Fatta vidden av den bakfylleångesten!
Fast en kan ju inte annat än undra vad som ligger till grund för detta penisflanerande; hur full jag än har blivit, och tro mig, jag har varit FULL, så har jag aldrig visat muttan inför middagssällskapet och velat jämföra sliddjup med de andra kvinnliga deltagarna.
För att inte tala om detta med hora. En liten härskarteknisk mansgris tittade ut nöff-nöff! och delgav sin syn på människor med internt könsorgan. Å alla ba; de é åkej, de händer alla ibland, lovar! Fortsätt vá en schysst snubbe lixåm.
In vino veritas Anders, in vino veritas.
Sedan undrar jag varför varje Anders jag någonsin träffat har varit ett riktigt stort svin?
Om livet ger dig citroner, gör lemonad.
Ett problem är till exempel att jag har kommit in på Litteraturvetenskap på Södertörn, men jag trodde att jag hade sökt till distanskursen men det hade jag naturligtvis inte och jag har samtidigt fått ett deltidsjobb mån-ons och jag kan inte hitta schemat för utbildningen någonstans, således flyter jag i limbo rörande vad jag ska ta mig till i frågan; arbeta och studera, bara arbeta, bara studera men kan inte pga jag har skrivit kontrakt med arbetsgivaren, detta leder mig in i en panik loop.
De fattiga, föräldralösa barnen i Guatemala som lever på andra människors sopor ba;
GO HOME AND CRY IN YOUR MANSION!!!
Sen är det det att världens i särklass sämsta begravningsbyrå: FUNERA har monterat fel gravsten på graven, grejen var den att ingen hade väl gått och trott att min mamma skulle dö 5 och en halv månad efter min bror, därför beställde vi en gravsten enkom för honom. Min mamma ville vila i samma grav som honom, så då avbeställde vi min brors sten för en ny där bådas namn får plats. Men tror ni inte att FUNERA har slipat och monterat den ändå? JO!
Vidare måste min brors deklaration skrivas på och skickas in - av min sk. far - som vägrar att svara på mina meddelanden rörande detta och kommer det inte in några pengar på min brors konto så kan vi inte betala fakturan för begravningen.
Jag har i alla fall hälsan, det är alltid mörkast före soluppgången, efter regn kommer sol, frukt är naturens godis, om livet ger dig citroner - gör lemonad, etcetera och så vidare.
De fattiga, föräldralösa barnen i Guatemala som lever på andra människors sopor ba;
GO HOME AND CRY IN YOUR MANSION!!!
Sen är det det att världens i särklass sämsta begravningsbyrå: FUNERA har monterat fel gravsten på graven, grejen var den att ingen hade väl gått och trott att min mamma skulle dö 5 och en halv månad efter min bror, därför beställde vi en gravsten enkom för honom. Min mamma ville vila i samma grav som honom, så då avbeställde vi min brors sten för en ny där bådas namn får plats. Men tror ni inte att FUNERA har slipat och monterat den ändå? JO!
Vidare måste min brors deklaration skrivas på och skickas in - av min sk. far - som vägrar att svara på mina meddelanden rörande detta och kommer det inte in några pengar på min brors konto så kan vi inte betala fakturan för begravningen.
Jag har i alla fall hälsan, det är alltid mörkast före soluppgången, efter regn kommer sol, frukt är naturens godis, om livet ger dig citroner - gör lemonad, etcetera och så vidare.
God förmiddag världen!
Om jag hade ångest förut så kan ni kanske föreställa er den ångest jag erfar nu. Den är av episk proportion. Den gör mig elak mot de mina. Jag tycker inte om det. Problem kan endera göra mig vansinnig eller apatisk. Det finns inget mellanläge längre.
Och kom ihåg barn; när ni tror att ingenting kan bli värre, minns då, att det kan det, med extra allt.
God förmiddag!
Muntergöken
2017-08-03
Jag är vilsen utan dina hjärtslag.
Min fina mamma.
Jag kan inte prata om min mamma än. Hon dog den 3 mars. Det är som att om jag pratar om henne, då validerar jag att hon faktiskt är död, jag har inte acceptera det, logiskt förstår jag det, men inte emotionellt. När ens mamma dör drabbas man av en slags existensiell sorg som är outhärdlig. Hon var den som gav en livet, som höll en till sitt bröst när man var helt hjälplös, ens mamma är synonymt med livet, hur kan den som gett en liv inte leva längre? Hur ska man ta in en sådan sak? Hur ska man lära sig att acceptera det? Jag tror inte att jag kan göra någotdera.
Jag kan inte prata om henne. Men jag kan skriva.
Mamma, jag saknar dig så. Jag är trasig utan dig. Jag måste kämpa för att ta mig ur sängen varje morgon nu när du inte finns. Jag drömmer om dig varje natt, du är hos mig och pratar, och varje morgon när jag vaknar är jag lika förvånad över att du är borta. Det känns som ett grymt skämt. Som om någon plötsligt skulle ringa och säga; haha! Gick du på det? Din mamma är inte död, hon lever ju! Foold ya!
Men den grymma komikern ringer aldrig.
Trött dator med virus.
På grund av halvåret sept 2016 - mars 2017 (min brors självmord, min mammas död, min missed abortion och mitt andra missfall) kan jag plötsligen bli mycket trött, pang, liksom, och då måste jag lägga mig ned och sova. Det är en förlamande hjärntrötthet som exploderar, eller kanske imploderar från ingenstans. Som om hjärnan bara orkar processa en viss mängd intryck och information. En trött dator med virus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)