Vad är det med nyår egentligen?

Det är bara en dag som vilken som helst, så varför finns alltid den där känslan? Den som smyger sig in i bröstet som en tyst vän och ju närmare tolvslaget tiden kommer, desto mer glimrar och darrar det i hjärtat.

Kanske är det en liten flickrande låga av hopp från 7 miljarder själar, en stilla bön om en ny början. 

Äh. Nu känner jag mig som Marcus Birro.

Over and out.

.

Celebrating New Years like Lieutenant Dan.

Gott nytt år.

Jag drömde om er i natt.

Jubeltjut mot husväggarna
svartgrå pilar i hundratal.
Glada pepparkornsögon
hej

Kletiga flugor
i munnen
näsan
ögonen
öronen
ansiktet
tusentals ägg,
fyller rummet
jag kan inte se er

Två svalor gled in genom en glipa i fönstret
och åt bort svärtan.

Jag kan inte hantera genuin vänlighet. Jag förstår inte denna udda mekanism i min maskin. Jag drabbas av en känsla av gråt, ödmjukhet men också skam och djup genans. Varför? Varför dr. Freud, varför?? SVARA MIG!!!! Och säg nu för faen inte att det har någonting med PENIS att göra!

Punsh him in the face

Slå snubben på käften!

Denna fattiga snickarson från Nasaret.

När helst jag ser påven och hans kardinaler undrar jag i tystnad vad Jesus skulle ha tänkt om allt detta guld. 

Dagens bild.

Från här till månen.

Geografiskt fly från smärta, är det möjligt? Som vore den en egen entitet?
Kan den stanna kvar i den mörka lägenheten i Stockholm, sitta där i soffan och undra var alla tog vägen, var jag tog vägen, för att sedan omfamna mig vid hemkommandet som en kär gammal vän som den inte har sett på flera år nejmen heeeeej! var har du varit hur mår du varför hör du aldrig av dig det var alldeles för länge sen vi sågs!

Ja. Det fungerar. Ett litet tag. Men den hittar en alltid till slut. Från här till månen.

Khloé Kardahsian.

En brors tröst

Vilar mitt huvud mot hjärtslag
lyssnar efter dig
det finns ingenting att vara rädd för
hon kommer snart tillbaka

var inte rädd, leta efter flyktiga spår

spår i snön

en talgoxe vippar mellan grenarna 

rosor växer fram över fönstret

de är röda

du blickar ut genom glaset, 

händerna bakom ryggen

nu en till där ute

den lilla följer den stora

upp till kronan

jämte varandra

nu är de borta

Om inte om vore vore jag kung i Kina.

Detta sysslade vi med 12 dec -15. Tänk om jag hade vetat att alla skulle vara döda två år senare.

Aaaah, du är förlamad från nacken och ned? Aja, du kan ju fortfarande röra på ena ögonbrynet!

Allt tuffare för sjukskrivna

Jag vet att F-kassan bara utför order, men hur kan en f-kasseperson sitta vid sin dator och veta huruvida en person är arbetsför eller inte?

Sedan anser jag att detta med att man till varje pris skall arbeta börjar nå Gestapoliknande former, hela existensen verkar gå ut på arbete. Naturligtvis ska en bidra till samhället, göra rätt för sig etcetera och så vidare men denna veritabla hysteri skapar fler problem än den löser. All denna hets gör att en omedelbar känsla av tvång infinner sig som gör en tvär och klaustrofobisk, man har förlorat äganderätten till sitt eget liv på ett sätt, och föreställ er då denna känsla om man dessutom är väldigt sjuk.

Det är typ: "jaså, här ser jag att ärende 3342 ligger i järnlunga, aja, hen kan ju fortfarande röra på ögonen, det räknas som arbetsför!

Hej... ja... ursäkta (viskar) jag måste bara besöka damrummet

Jag måste passera rätt genom en pågående konferens varje gång jag måste besöka vattenklosetten *gråter blod*


Nejrå.



.

No.

Will you please stop it with the crying on the commuter train?
No.
Why?
Because I am brokenin pieces.
Then pick yourself up.
I can't. This is my life now.

Att vara förälder.

Tänk.