Ge mig ett kollegieblock

Igår skulle jag (efter 10 år!!!) till slut få göra en diagnostisering hos psykologen.
Ja ni häpnar men det är så här det går till i psykvården, man kan gå i tio år utan att få någon utredning om vad i ens grundproblem egentligen grundar sig i.


Nåja. I en av rutorna, en liten liten ruta på 4 rader, stod det ungefär "Beskriv den värsta händelsen som du har varit med om" jag skrev "Min mammas död, bland annat".


Psykologen ba: nej du ska skriva detaljerat om de värsta händelserna i ditt liv.
Jag ba: jaha. Då behöver jag ett kollegieblock. Haha.


Och jag fick ett kollegieblock. Sedan skrev jag nästan tills det bara var en minut kvar av sessionen. 


När han läste fick han blanka ögon. Vad gör man inte för att göra sin psykolog deprimerad?

Tänk om

- Jag blev en kvart sen idag, det var den där förbaskade pendeln som vanligt suck.

- Jag kom en timme försent.

- Också tåget?

- Nej jag drabbades av en självhatsattack och bytte kläder sju gånger, grimaserade åt mig själv i spegeln och slet frisyren åt olika håll det ena fulare än det andra tills jag råkade riva bort en tuss ja men sen tänkte jag skit i skiten och gick ändå.

- ...eeem... jag har hört satt det ska bli varmt idag.

Mellan hägg och syren, möter du mig där?

Kommer du ihåg syrenbusken?

ja

Det fanns en liten hålighet bakom. Där man kunde gömma sig.

 lila och vita

Minns du gungan?

han älskar den

Du snurrade upp den och släppte den.

han skriker av skratt

Sen lekte de med vattenpistoler i den uppblåsbara poolen.

hur orkar han? han som är så gammal!

Vi drack vin under parasollet.

Solen var så vänlig.

svalorna gjorde volter ovanför oss

Humlan som var kär i din rosa ros.

den sitter där hela sommaren

Vi blåste på den med cykelpumpen när vi tog upp den ur poolen, den var törstig

lilla ludentuss

Vi var varma.

levande

Dåsiga.

tillsammans

Soft fan.

Gick till Hempan lite å tjackade efterrätt.

Sedan släppte jag dig.

Jag kommer ihåg när jag bar dig till din sista vila.

I förväg hade jag tänkt att det skulle kännas andligt. Symboliskt. så som du bar mig när jag var när jag var hjälplös så bär jag dig nu Men det blev inte alls så. 

De hade missat urnan. Du fanns i en purpurröd sammetspåse framme på altaret. Jag stannade på tröskeln. Jag kunde inte röra mig. Någonting oerhört hindrade mig. 
Du var så tung. Du var grovt grus. Du var höft- och kraniebitar mellan mina fingrar. du som pratar i telefon dina åttiotalsglasögon stora som teveskärmar du röker cigg och säger att du hatar dansband du smeker mina ögonbryn när jag ska sova du säger vad jag ska göra när jag inte vet vem jag är du du bär mig när jag är liten och rädd du är så rolig vi skrattar så vi gråter du dansar till Coldplay du sjunger du säger att det är inte så farligt äsch vilket trams det var det larvigaste du hört ta det inte på så stort allvar vem bryr sig ta det lugnt 

Jag står vid det djupa hålet. Jag gråter så högt. Jag vill inte slänga ned dig där. Jag håller dig mot mitt hjärta. Så att det ska vara det sista ljud du hör.  Jag vaggar dig så länge länge.

Sedan släpper jag dig.







.

Hybris inträder

...när man sakta börjar ana att man nog kan skriva bättre dikter än Ulf Lundell.

Studiecirkel

Är awkward. Hatar't. Man blir kufisk efter att inte ha arbetat på 3 år. Så plötsligen ska man vara på ett ställe 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan. Man kommer inte ihåg hur man gjorde när man socialiserade i fikarum. Man lägger konstant märke till hur ens röst låter och vad man säger. Så otroligt fånigt. Man nickar och ler som en byfåne. Som ett tvättäkta smilfinkigt får. Varför gör man så? Sluta genast med att göra så! Man är blyg och konstig och hälsar med märkliga ljud och pip och gurglingar. Fan lägg av! Man sitter på sitt rum och grimaserar av skamsköljning på skamsköljning. Herregud HOPPADE du verkligen fram till kopiatorn? Du sa väl för faen inte att du tycker att lukten som avges när ett tåg bromsar in för hastigt påminner dig om din avlägsna släktings sommarstugelukt? Varför å varför nämnde du att du brukar göra dina ostbågar sega - i duschen?? - hur är du funtad????  FINNS DET INGEN RIM OCH RESON MÄNNISKA?!?!



Ska starta: Studiecirkel - Hur beter man sig i sociala rum? Vad är OK att säga på fikarasten och vad är inte OK? Att nämna din fascination för blod, är det ok? Inbjudne föreläsaren tillika socionomen Göran Bengtsson berättar!

stalka stalker

Jag undrar vad som skulle ske om man stalkade sin stalker. Typ ringde trettiofyra gånger om natten och skrek "BAJS!" ?

Vill inte.

i sorgens öga är det stilla
eller är det jag
träden slits upp med rötterna
jag vill inte

Ja det är konstigt med alla dessa oskyldiga människor.

Det är mycket konstigt det där. Ingen har någonsin sextrakasserat någon överhuvudtaget. Alla är alltid totalt oförstående, chockade och tagna på sängen.

Man kan inte vara riktigt rolig om man inte är riktigt sorgsen.

Ångest är en jävla kuk.

Lova mig.

Din smärta jag bär den också.  Jag älskar dig hör du det? Dina händer är så smutsiga. Vad hände med dem, dina händer? Jag vill att de ska vara rena, vita. Jag drömmer att du lever. Att du målade dit likfläckarna. Hur gjorde du så att ditt hjärta inte hördes? För det var tyst i dig när jag la huvudet mot ditt bröst. Hur tog du dig ut ur kylfacket på bårhuset? Hur kunde begravningsentreprenörerna inte märka att du andades när de tvättade och svepte dig? Vem finns i hålet i jorden om det inte är du? Jag måste berätta för alla, du finns ju! 

Jag får inte, säger du. Du vill inte tillbaka. 

Men de sörjer. De är så ledsna. 

Ja. Men jag är lugn nu. Säg ingenting. Lova mig. 

Jag lovar.

Och sedan greps jag av ett oresonligt hat.

Och nu kom solen!

Smile to keep from crying.

Du var också där. Jag ringde till dig och frågade om vi skulle säga hej. Du sa ja. Din lilla röst. Den finaste rösten jag vet. Du sa att jag skulle skynda mig. Jag blev så glad. När jag närmade mig hastade ni redan ut. Du såg mig. Du vinkade. Jag vinkade tillbaka. Din gängliga kropp. Jag stannade. Såg efter dig. Du vände dig om flera gånger. Du såg efter mig också. Jag stod stilla mitt i folkmassan. Mitt ansikte låst. Jag stod så i flera minuter. Tills jag inte kunde se dig längre. Då var det något som brast i mig. Jag vet inte om jag kved men jag tror inte det. Det står en kvinna i cerise vindjacka och kvider i östra gången i Väsby centrum. Jag vet inte? Hon bara står där. Och stirrar. Det ser ut som om hon har ont. Ni får nog komma och hämta henne. Barnen blir rädda. Jag har igen aning om vem hon är. Ni får väl fråga efter legg. 

Man gråter stumt på en offentlig toalett. Byxknäna får droppfläckar. Hur länge ska jag sitta här? Jag vill inte sitta här. Det är inte jag som sitter här. Låt det vara någon annan. Jag bryr mig inte vem. Bara inte jag.