I morse vaknade jag snäll inuti, alltså avsaknad av den där elaka diktatorn inom mig och jag hade ett vagt minne av att jag haft besök under natten av någon som låg jämte mig i sängen, någon väldigt ödmjuk och full av godhet som viskade snällhet till mig, snällhet om mig, med mjuk och kärleksfull röst.
Näe, jag har inte gått och blivit schizo jag också (hade jag haft det i mig hade jag blivit det för länge sedan!) det var som en dröm, det var en dröm men ändå inte. Märkligt. Och det närvaron viskade finns kvar i mig i vaket tillstånd. En mjuk, sammetslen känsla av snällhet.