Tankar om hur mycket jag hatar mig själv medan jag dammsög, starka hatiska tankar hat hat hat ångest ångest ångest så ett ögonblicks satori, den där rösten i fullkomlig klarhet som talade i mitt huvud och sa: Ja, men det finns bara en som kan sluta med misären. Och det är du. Rösten talar med total sanning och lugn övertygelse om att det verkligen, verkligen förhåller sig på det sättet, så övertygat och full av tillförsikt inför att jag faktiskt kan, att jag själv tror på budskapet i den (nej jag har inte blivit schizo)
