Jag var så djävla munter igår, hela dagen var jag... lycklig, helt utan tillsatser (hehe) ja förutom mitt Sertralin då men ändå, jag sjöng högt för mig själv, dansade till gamla godingar och skurade fönster och gud vet vad, som ett äkta äppelkindat hurtfriskt störningsmoment men grejen var att jag kände mig inte havregrynsgrötshurtig jag kände mig bara i harmoni med allting och mig själv och jag tänkte: "Jag hoppas att det aldrig går över, what is happening to me??"
Idag har det gått över :-# fast orsaken till det är att jag är slut och har kickat skiten ur min ischias genom massiv städning samt att jag har nackspärr vilket jag har varje morgon den senaste tiden på grund av den 26 år gamla resårbotten som kallas "minsäng"
ja vart vill jag komma? Att jag trots PMS är... munter, men trött. Och ischiasig. Jaja.