- Mammaaaaa! mammaaaaa! (ropar i lycklig förtjusning och springer mot mig över gården)
- Det där värmer väl i hjärtat? (ler)
- Ja, det gör det, jag brukar tänka på det när jag är ledsen, då blir jag gladare.
Konfunderad min och tystnad till svar.
Det där mina vänner var inte praxis av vad man säger till sitt barns förskolefröken och jag fångade henne off guard. Jag vet inte varför jag sa så ej heller bryr jag mig, förut hade jag gått hem och ägnat kvällen och följande dagar åt att analysera och älta mitt konstiga svar och hur det uppfattades, vad hon tänkte om det, vad de tänker nu om mig, varför jag sa så, hur kunde jag vara så konstig, idiotisk och feeeeeeeeeeeeeel och så vidare och så vidare i all djävla oändlighet. Skönt att slippa.