På middagen med min mamma idag antydde jag det faktum att mitt ex verkar vara öppen för idén att bli tillsammans igen och mina tankar om att finna kärleken som stoppar mig och hennes respons, vilket jag tolkar som uppoffring och att hon verkar vilja att jag ska välja samma bana men hon sa: "Tja, men det kanske är bättre, än ensamheten i alla fall" och då förstod jag. Att hon inte vill att jag ska uppoffra mig till en liten pöl, såsom hon själv gjorde, det hon vill är att inte behöva se mig lida av min ensamhet och i det, har hon rätt.
Men hur ska jag kunna fatta ett sånt beslut?