Jag vill skriva men har inget i huvudet. Jag gillar inte den här bloggen, den här portalen så mycket faktiskt. Jag känner mig inte hemma här men floppspace är så begränsat och opålitligt. Tja. Hum-di-dum.
Nu föreslog 42-åringen att jag kunde ta med Fjuppis till festen men jag svarade att njaää det är nog ingen lämplig miljö för en fyraåring men tack ändå.
Jag undrar vad han vill mig, denna karl? Anar jag ett beundrande på distans? Han är ju nöjd med singellivet sa han och önskar sig enkom en KK? Fattar han inte att det inte är vad jag vill ha, längre? Att jag har ändrat mig i den frågan? Nä. Han kanske inte fattar det. Han kanske går omkring och tror att jag fortfarande vill inleda en "vänskap" på det viset. Tja. Hum-di-dum.
Kan jag få åka hem nu? Nej. Jag har väl typ en miljon minus på flexkontot men jaha nähä ring polisen. Jag vet att det 'är fel och omoraliskt av mig men jag ser det som så att om jag gör ett gott och kvalitativt arbete och mer därtill; vad spelar det då för roll om jag inte sitter här till prick 17:00:00? Ingen!
Dock delar de flesta andra av den äldre generationen inte denna flummiga inställning.