På väg till kalaset regnade, nej förlåt, det duschade ned väta från himlen i oresonliga mängder och vi var sena till bussen och sprang genom veritabla sjöar av kallt regn och jag förlorade behärskningen både en och tre gånger och skrek högt och argt. För detta skäms jag men jag är blott mänska även trots att jag innehar moderskapsroll.
Med strumpor klafsande av väta och rinnande näsor, droppande hår och kippande vattenskor anlände vi till kalaset.
Och likadant anlände vi senare hem, fast, om möjligt, ännu blötare. Som hade vi tagit en liten simtur med kläderna på i all stillhet.