Dekadensen vann idag med schååååaaaaal! Raj ra ra ra ra raj ra ra raj raaaaaa kokkooo!
Eller något.
Jaha. Nähä. Tja. Tatam dadam duddelidum jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag kanske bör gå en kurs i sälvdisciplin? Jag har alltid haft världens sämsta självdisciplin, jag är fostrad så, min mamma använde sig av sjuttiotaltes "fria uppfostran" dvs. det fanns inga regler överhuvudtaget, ingen disciplin, jag gjorde precis som jag ville när jag ville, åt godis när jag ville, var vaken så länge jag ville, sa vad jag ville, betedde mig mot mina vänner så som jag ville och det var aldrig någon som ens frågade om jag hade gjort läxorna.
Då var det förstås en unges dröm men sett i efterhand så tror jag att det inte var särskilt bra. Ett barn behöver frihet men det behöver också struktur och regler och rutin. Ett barn behöver att någon kollar om det har gjort läxorna. Ett barn behöver att någon engagerar sig i dess skolgång och liv och umgänge och som sätter upp regler för hur man beter sig för att inte bli utanför, sviken eller för att inte såra andra.
Jag vill absolut inte göra mig till ett offer för omständigheter för vilken uppfostran eller icke uppfostran man än har fått så blir man till slut vuxen och som vuxen har man ett val. Det jag vill poängtera att även fast vi har ett val som vuxna så är vi och kommer alltid att vara en produkt av vår uppfostran och det kommer vi alltid att få jobba med eller emot beroende på uppfostrans karaktär.
Förstår ni hur jag menar? Förstår ni även hur oerhört mycket makt (och ansvar) man som förälder har över sina barn?
Min fria uppfostran var inte enbart av ondo ty tack vare den har jag fått ett ovanligt frisinnat sinne och en väldig tolerans och förståelse för det som är annorlunda och inte beter sig såsom normen säger att det bör göra och det som är annorlunda skrämmer mig därför heller inte.
Så. Vad började jag med nu igen? Jo; min "dekadens". I mångas ögon är det inget konstigt med 2 glas vin i många andras ögon är det väldigt konstigt. Det är högst subjektivt. Jag inser ju med logikens hjälp att det knappast brinner i någon knut, det är bara jag personligen som gör en inre kovändning, en inre revolt mot en forntida fri uppfostran som jag på många sätt ogillar i efterhand men som ändå på endel vis fortfarande hänger kvar, det är det som inte känns ok för mig, det känns som något som jag måste arbeta med.