Jag vill bara säga att jag ibland på vissa möten känner mig som en liten flicka i mammas för stora pumps och klänning och att man
när som helst ska komma på min totala och barnsliga okunskap. Naturligtvis är det ju inte så för då hade jag ju fått gå härifrån för länge sedan. Men ibland känns det exakt så. Och jag hatar att känna det.