Jag har ont i huvudet. Den här förkylningen vägrar att ge sig.
Jag klarade dagen ändå och åstakom ett litet mirakel på arbetet rörande ett visst projekts sista inlämningsdag. Tror minsann att det blev korrekt också. Yey.
Dagens middag blev dock grillchips och folkisar. FAIL! Jaja dekadens och jaja jag ska springa en mil om 3 dagar men jag orkar inte bry mig för tillfället, om dekadensen alltså. Vill inte bry mig. Vad jag vill är att älska mig själv ändå. För att jag är vär det. För att jag och min son är värda det. Tillsammans. Och jag känner verkligen så också. Att vi är det alltså.