I ett självömkande ögonblick tänker jag att jag kanske ska tacka ja till den där båtturen - det kanske är allt jag kan få? Ett torftigt one day stand och sedan tillbaka till verkligheten?
För jag har pratat med den här killen efter vår dejt och han vill inte ha ett förhållande, han trivs med att vara singel och föredrar att ha en fast KK. Hans egna ord. Jag är inte så naiv längre att jag lurar mig själv att tro att han egentligen vill något mer. Those days are - thank god - gone. Ja inte för att jag vill ha något mer med honom alltså men det vore ju trevligt om någon vore förälskad i mig för omväxlings skull, det är så jag menar. Ja inte för att jag skulle lura honom om han var förälskad (hur hamnade jag i det här ordklaveret?) det jag menar är att om det vore hans intentioner så skulle jag bli varm som nytorktumlad och väldoftande bomull inuti i stället för att sucka besviket och uttråkat och det vore trevligare. Bomullen alltså. Äh.