Nu ringde en från personalen och ja, jag svarade, trots att jag helst av allt bara ville trycka bort samtalet pga. obehag men så tänkte jag: "näe, nu står du upp för det här och tar konflikten" och vi hade ett lugnt och sansat samtal där jag berättade vad som hänt och även sa att när det gäller ens barn så kan man bli väldigt upprörd och om jag tog i onödigt mycket så ber jag om ursäkt men att detta med vissa personers bemötande faktiskt inte är acceptabelt och att det är någonting som de måste ta itu med.
En av huvudpersonerna i dramat, en yngre tjej, hade blivit "väldigt olycklig" på grund av mejlet och ville komma och prata med mig i morgon om saken. Jag tänkte "Shit! Nej!" men jag tackade ja till samtalet ändå, jag vill inte göra någon olycklig, det var aldrig min mening men man ska banne mig sköta sitt jobb och det särskilt när man arbetar med folks barn, annars ska man inte jobba med barn och därmed punkt.
Personen som ringde upp mig avslutade dock med att säga att hon förstod och att hon önskade att fler föräldrar borde säga vad de tyckte om såna här saker.