Varför går folk och köper sprillans nya böcker på bokhandel för hundratals kronor när man kan få näst intill sprillans nya böcker för 40 spänn på Statsmissionen det lär jag aldrig begripa men det är väl den där ängsliga prestigen som driver dem förstås.
Varför jag ser ned på den? För att den är ytlig och oäkta och jag avskyr allt som är oäkta och jag avskyr den sortens ytlighet som anser att det allra viktigaste i livet är att äga rätt bil i kvarteret och att ha hembakat exakt rätt kakor till dopet och att ha exakt rätt anseende bland bekantas bekanta, sådana människor har missat hela poängen och är föraktliga och en sån som mig ser de som en underlig utomjording med mitt "omkringflytande tänkande".
Jag har haft äran, eller oturen snarare, att ha varit "ingift" i en sån släkt då exets släkt på hans pappas sida var såna människor och jag hatade varje sekund i deras sällskap för deras rädda charader fick mig att må illa och jag var, naturligtvis, jämt utanför, utesluten och osynliggjord i deras sällskap, en trashig nobody, typ.
Sedermera var jag tillsammans med en sån i egen hög person under ett halvår under år 2010 och det var 6 månaders tortyr i charadlandet som bestod i besök hos hans föräldrar där mamman oroade sig för om hon hade gett mig rätt sked till efterrätten och sa ungefär så här: "Oj herregud jag har tagit fel sked jag ber om ursäkt!" och jag tittade lugnt på henne och sa: "Du? Det är helt ok", hon skrattade lättat men hennes son gillade inte sånt, han ville ju såklart att även jag skulle oroa mig för rätt typ av sked och rätt typ av jobb och rätt typ av hus och rätt typ av resor och rätt typ av musik och rätt typ av vänner men det bekom mig inte ett smack och även fast jag såklart försökte att arbeta bort min avsky och dölja den för honom så lämnade den mig aldrig helt och till slut kunde jag inte spela spelet något mer och då stack han - thank god!
Jahapp vad ville jag med det här då? Ingen aning, jag ville bara sprida lite ordbajseri omkring mig, thats all.