Jag såg nyss en intervju med Lars Norén och jag tänkte att den mannen är depressionen personifierad, hans ansikte borde finnas på SSRI-förpackningarna, nej då, men jag undrar om han överhuvudtaget har förmågan att känna glädje? Han verkar ha gjort ledsnaden till sin, utan den kan han inte existera, inte skapa förmodligen och det är väl detsamma som att inte existera för en sådan som han.