Ibland verkar det dock som om det är mitt öde, jag undkommer liksom aldrig de ledande rollerna för jag blir alltid, och jag menar verkligen alltid, utsedd till projektledare eller grupparbetsledare eller liknande, även trots att jag inte har sagt något, jag antyder på intet sätt att jag vill vara det och 99 gånger av 100 vill jag definitivt och absolut INTE vara det men när chefen eller läraren eller vem det nu är ställer frågan; "Vem ska vara  ledare i er grupp/i projektet?" så blir det alltid så tyst i rummet att ljudet av en bananflugas vingslag skulle framstå som motorvägsdån och alla tittar på mig och jag tittar ned i mitt anteckningsblock och låtsas anteckna, tills någon säger: "Ja... Anna du kan väl...?" och jag tvingas antingen till att ta rollen eller till att diskutera mig ur det.

Jag väljer att ta detta som en komplimang ehuru det är en komplimang med taggar för det är inte alltid som sagt som jag vill leda, ibland vill jag bara vara en i gruppen.