Jag är en liten muntergök!

Jag har en fäbless för tragik i form av människors lidande i olika former, jag kan till exempel fastna i saker som Arbogamorden, förintelseberättelser och bloggar om cancer som Kristian Gidlunds, det är inte för att jag vill frossa i det makabra, inte för att jag vill uppleva någon slags virtuell freakshow, jag tror att det är för att jag vill utforska lidandet, för att kunna förstå det. Hittills har jag kommit fram till att vissa saker helt enkelt inte går att förstå. Kanske är det den lärdomen jag söker. Jag vet inte. Kanske försöker jag utröna mitt eget lidande genom andras ögon. Hur som helst. Muntert är det inte. Det är inte Blondinbella. I längden blir det plågsamt och då gör jag avbrott för att sedan finna någonting nytt att forska i.