Och när jag ändå är i färd med att spy ut bitskheter (?) så undrar jag: vad fan är det som händer??
I samhället alltså. Jag finner mig plötsligen representerad av (nåväl 2 % är ingen makt, snarare är det en nagel i ögat på humanismen) rasister i europaparlamentet. Brunskjortor. För det är vad det är. Jag vågar knappt möta utlandssvenska människors blick på stan i pur skam över detta, jag måste tvinga bort ett behov av att gå fram och säga: "Du? Jag ber oändligt mycket om ursäkt, för dem, de är en paria som besmittat oss, vi, vi är inte som de." men jag skulle ljuga om jag sa så, för tydligen är väldigt många just som de och varför är det så?
Okunskap och rädsla i kombination med en grupp som spelar på just denna okunskap och rädsla. Det du inte har kunskap om skrämmer dig och det som skrämmer dig hotar dig. Simpel psykologi.
Därför är jag inte tyst, varken här eller på fejjan eller var som, att tiga är att samtycka och då framstår jag hellre som en rabiat ragata än att låta brunskjortor agera vuxenmobbare i fullt dagsljus.
Nu slutar vi tiga