Närå. Skämt å sido. Man ska väl inte skämta om sådana saker för det finns människor som faktiskt lever så och det måste vara ett jävla helvete, en skam så tung att den knappt går att bära, om man nu inte förnekar det så hårt att det inte existerar, som en kollega jag hade på mitt förra jobb gjorde. Alla visste om det. Ingen sa något. Hen var dessutom av den äldre, supermoraliska och konservativa generationen och jag kunde först inte greppa att den lukt som kom från hens andedräkt var spritlukt, jag tänkte att det var en halstablett (!) för att hen skulle supa och dessutom supa på arbetet det var mig lika främmande som om nord Koreas diktator skulle införa demokrati, eller som om det skulle visa sig att Astrid Lindgren varit pedofil.
Nåväl.
Skål!
Närå.