En äcklad grimas

Är det bara jag som skrynklar ihop ansiktet vid reklamfilmer om östersjökryssningar? 

Kladdiga minnen av Koskenkorva pink cat, halsande direkt ur flaskan.

Överfullt dansgolv, likt en sardinburk stinn av kåta människor

Vinglande genom heltäckningsmattklädda korridorer, letandes efter hytten i en hel timme innan en inser att en befinner sig på fel våningsplan

Uppvaknandet i en kvalmig hytt, stinkande av bakfylla till ljudet av kaptenens röst som morgonpiggt meddelar att det är trettio minuter kvar till landgång och en reser sig på darriga armar ur sängen, urvriden som en stinkande skurtrasa med utkletat smink runt ögonen, huvudet dunkande, snurrande till ljudet av hur kompisen kräks inne på toaletten.

Den långa kampen hem på diverse bussar och pendeltåg, kämpande mot akut illamående, vätskebrist och ångest i en långsam och plågofylld färd mot sin egen toalett

Hu. Nej tack. Aldrig mer. Aldrig någonsin mer.