Att sova räv bredvid ett barn som envist klöser sig fast i vaket tillstånd, nynnar små visor för sig själv och utför stillsamma installationer med sina händer medan man själv allt hårdare biter ihop käkarna för varje timme som passerar, tills tänderna näst intill pulveriseras, utan att röra en muskel, hur provocerad man än blir, tills man slutligen vinner den segdragna kampen efter att liksom en ninja smugit sig ut ur rummet, ett millisteg i minuten, det är föräldraskapet i ett nötskal.