Könstitt.

Ni vet det där ögonblicket när man står och pratar med en kollega en bit bort och så, slänger man en tvångsmässig, ofrivillig blick på dess kön, liksom ett tourettskt ohyggligt pinsamt ticks? Och man stelnar till i hela kroppen och tänker "GUD! Hoppas hen inte la märke till det där!!" och man tittar upp och försöker låtsas som om ingenting opassande alls just inträffat och man ser direkt att kollegan har sett och att kollegan försöker att verka ovetande fastän den lyser av vetskap över könsgluttandet?

Varför gör hjärnan så mot en?

Har ni aldrig upplevt det? Come oooooooooooon! Det VET jag att ni har ljugos! Jag har faktiskt varit den vars kön någon tickstittat på, så jag vet, jojjo, jag vet.