Och underligt nog har idag 2 personer oberoende av varandra sökt mitt stöd i sin ledsnad, undrat vad jag skulle ha gjort när livet känns fördjävligt (och det frågar ni mig? hehehehe), sökt bekräftelse på att allt kommer att bli bra igen, som om jag skulle kunna garantera det.
Jag blir stolt och rörd över att de söker sig till just mig men jag undrar; varför då? Utstrålar jag någonting? Vad? Varför tror de att lilla jag med alla mina trasiga historier kan ge lösningar? Underligt.
Nu känns det som om jag skryter, det gör jag kanske lite, fast ibland måste jag väl få göra även det... right?