På något sätt känns det som om jag bara skryter om min egen förträfflighet på sistone, det gör mig sur, jag vill inte att det ska framstå som om jag skryter för jag är varken bättre eller sämre än någon annan människa och är verkligen inte självgod, kanske beror min surhet på att jag är ovan vid att tala gott om mig själv? Hm.