Det ser ut som att jag säger emot mig själv i föregående inlägg, det jag menar med att jag grunnar på varför jag har blivit exkluderad ur klubben är att jag undrar om det förekommer något missuppfattning eller om kompisens mamma har startat något felaktigt rykte om mig, vilket inte bara vore obehagligt för mig personligen utan även i allra högsta grad för min son, att jag har blivit utesluten innebär ju att även han har blivit utesluten och det gör mig genuint ledsen i hjärtat och dessutom förbannad för finns det något som stör mig så är det när vuxna människor, föräldrar, exkluderar ett barn på grund av dess förälder (ja så länge som föräldern inte är hög på heroin, är våldtäktsman, pedofil, stupfull eller dylikt)

Sedan skriver jag att jag ger fullständigt fan i vad andra tycker om mig, det är en annan sak än ett rykte eller ett missförstånd.

Nu kanske ni tänker att jag borde, att jag måste spela efter de oskrivna reglerna för att få vara med i klubben - för min sons skull, annars är det ju mitt fel att han inte får vara med längre och jag säger å det bestämdaste: NEJ. Det hör till en av mina starkaste livsstadgar att inte leva falskt och att framförallt att inte lära mitt barn att man måste leva falskt för att få vara med, då accepterar jag hellre en uteslutning och lär min son att det inte är mitt fel utan de andras eftersom de inte förmår gå utanför sin egen lilla cirkel och se saker och ting ur ett bredare perspektiv.