Nej då, riktigt så allvarligt är det inte men nästan, ty det finns vissa saker som är kutym, eller oskrivna, bergfasta regler, de som jag hittills har noterat är:
- Alla älskar jordgubbar
- Alla älskar ljusa sommarnätter
- Alla njuter
- Alla älskar skärgården
- Alla älskar semlor
Dessa regler är av normen cementerade och om man vill tillhöra normen så skall man känna på ovan punktlistade vis, annars är man avvikande och utanför och även om man inte känner på ovan punktlistade vis så måste man säga att man känner så, om man nu önskar vara en del av normen, vilket majoriteten av mänskligheten uppenbarligen vill.
Jag dömer inte, jag bara säger att det är så för att jag finner det ytterst intressant att somliga reagerar så starkt på att jag till exempel inte gillar jordgubbar att deras anleten förvandlas till förskräckta/chockade masker, som sågo de Belsebub i egen hög person framträda inför deras ögon och jag bara: okej jag hyser en icke existerande kärlek för den smak som dessa bär, eller frukter som de egentligen är om vi nu ska vara anala, avger när de mosas mot mina kindtänder - jag slaktar inte barn genom att flå dem levande, lugna ned dig.
Så håll i er nu: jag tycker att det är fult i skärgården; grått och kalt och jag är inte vansinnigt förtjust i havet även om jag visst kan uppskatta det. I stället tycker jag väldigt mycket om höga berg och bergslandskap. Jag tycker inte om jordgubbar, de är sura och obehagliga. I stället gillar jag hallon. Jag tycker att det ska vara mörkt på natten, därav gillar jag inte svenska sommarnätter, jag föredrar en mörk höstnatt när stjärnorna är synliga. Jag är ingen njutningsfascist. Jag tycker att semlor är ohyggligt äckliga, det är ungefär som en macka med grädde och mandelmassa men ge mig en chokladruta och jag når extas.