Apropå att bli ful på bild; när jag gick i ettan år 1986 (ja, så gammal är jag) så tog fröknarna bilder på oss en och en när vi var på en lekplats. Min mamma fick aldrig några bilder på mig och frågade efter ett tag varför. Svaret blev att de tyckte att jag gjorde en sån konstig och ful min att de trodde att hon inte ville ha bilderna på mig. Min mamma blev arg. Hon fick bilderna. Jag gjorde ingen konstig eller ful min, min mun såg lite spänd ut eftersom jag inte tyckte om att bli fotograferad.

Om man hade sagt så idag hade man blivit anmäld till skolinspektionen. Bara tänk tanken att någon skulle säga så; jaha, oj, vi slängde bilderna på ditt barn för hon gör en sån ful min på dem. Hur kan man säga så? Varför tog man sig rätten att göra så med just mina bilder? Var jag den enda som var riktigt jävla ful? Och även om så vore; var jag inte lika mycket värd som de andra på grund av det? Hur kan man säga så inför barnet ifråga?

Det är saker som poppar åpp i mitt sinne från tid till tid.