Jag har fått höra från min kollega, eller han är ju inte min kollega längre, min ex-kollega då, att hela kontoret + direktör´n fått sitta i psykologsamtal som ett efterspel efter mig, det handlar om att arbetsgivaren är tvungen att göra en utredning om kränkande särbehandling i enlighet med företagets personalpolicy, inte om att de skulle behöva krishjälp.

Det som den utredningen naturligtvis kommer att visa är att jag hela tiden var den felande, otacksamma länken som ingen någonsin varit dum mot, att jag gick till facket och gastade om att jag blivit kränkt och särbehandlad det handlade bara om att jag blev sur därför att jag inte kunde hantera den kritik jag fått från chefen, eller något liknande.

Direktör´n fattar nog inte att han har behandlat mig illa, alternativt fattar han det men skiter i det därför att han tycker att det var välförtjänt, men så dum är han inte att han skulle säga det senare alternativet inför en psykolog, o nej, då drar han fram det stora oförståndet.

Chefen njuter av att behandla de som inte passar in illa, men hon skulle aldrig bekänna detta, så där blir det också Allting Har Varit Är Och Förblir Alltid Annas Fel.

Mina snälla kolleger vågar inte rocka den båt de sitter i, tyvärr.

De andra är bara inriktade på att smörja chefens röv med Bregott, därför kommer de att sitta gapande som uppblåsbara dockor inför detta ofattbara att Anna har kommit med denna onödiga och överdrivna bomb.

När jag såg Direktörn´s namn i mejlet från min ex-kollega återkom den tunga, gastkramande hemska klump i magen som jag gick och bar på under fyra år, det gjorde mig beklämd, men jag ska smälta klumpen, hav förtröstan.