Om ni ser någon på Hemköp som står och glor på chipshyllan eller what ever och som plötsligt viskar "Nej!" eller "Sluta, sluta" eller "Tyst!" känn ingen panik, det är bara jag som viskar till min ångest.

Ja,ja, bada ni i er normalitet - grattis!! Ni kanske anser det vara ett utslag av desperation att jag anser mig mer mänsklig än vad ni ger er tillåtelse till att vara där ni går med er kundvagn och inga andra tankar i hjärnan än huruvida ni ska köpa köttfärs, köpa de rätta kläderna till era barn och/eller binda huslånet; jag avundas er, det fattar ni väl?

Samtidigt gör jag det inte.