Frisyrkampen

Den välorganiserade mamman (pekar på mig själv) kommer 07:45 på att det kan vara skolfotografering idag, således inleder jag en panikklippning, när det är gjort frågar jag om sonen vill ha lite gelé i håret att så det blir frisyr, det vill han svarar han, jag smetar i lite och säger att det blev jättesnyggt, han tittar i spegeln och säger att nej så där vill han inte ha, han vill ha det så här:

Men så kan du ju inte ha, säger jag, det ser ju inte klokt ut, han tittar indignerat på mig och utbrister att det kan han visst det, han får se ut hur han vill, jag gnisslar mina mentala tänder men tänker att han dels har rätt, dels att mina "lektioner" har rotat sig, så jag nickar och säger att det är alldeles rätt och att om han tycker att det är fint så är det fint.