När man befinner sig i det sublima tillståndet mellan två världar då man är både i drömmen och i verkligheten samtidigt och man har en stark och helt självklar känsla av att ens mamma ligger och sover ute i soffan i vardagsrummet och man reser sig dvalliknande upp på armbågarna och tänker att man måste gå upp och göra kaffe till mamma och man sätter ned fötterna på det svala golvet, sveper sin filt om sig, öppnar sovrumsdörren och ser att soffan är tom. Några korta sekunder av förvirring. Sedan kommer man på att mamma är död, hon är en askhög i en påse i ett hål i marken vid Hammarby kyrka.
Det är en slags livets tortyr.