Vid spärren inser jag att jag har glömt min korthållare hemma och således har jag inte mitt SL-kort med mig "Fint" tänker jag "jag köper en SMS-biljett" jag tar fram mobilen och försöker efter bästa förmåga att följa instruktionerna, jag skickar iväg mitt SMS... men får inget svar. Flera minuter passerar. Frustration uppstår. Jag skickar på nytt ett SMS. Väntar. Inget svar. Det är nu en minut tills tåget ska komma. Irritationen exploderar likt en napalmbomb om morgonen. Jag stegar i vilt ursinne fram till damen i kuren och jag försöker verkligen att tänka på att det inte är hon som har köpt in det nya biljettsystemet, hon är blott en arbetare som sitter där som olycksalig representant för de ointelligenta chimpanser i SL´s-styrelse som upphandlat systemet och jag vill inte att hon ska behöva ta skiten för det så jag biter ihop så gott jag kan om de våldsamt brutala könsord som vill ut ur min mun men det är svårt, o så svårt.
- Hur gör jag för att skicka SMS-biljett? frågar jag mellan tänder så sammanbitna att de nästan spricker.
Hon suckar och ser irriterad ut.
- Du skriver "H" och sedan till vilken zon du ska åka och...
- Jag har gjort det men jag får inget svar, säger jag och hoppas att jag inte låter lika extremt otrevlig som jag uppfattar det.
- Det kan dröja ett tag, säger damen uttryckslöst.
Jag tar ett exceptionellt djupt andetag och går ur kön och skickar ett nytt SMS. Mitt tåg kommer nu in till plattformen och avlägsnar sig sedan. Jag är sekunder från att trasha hela byggnaden i blint raseri när jag TILL SLUT får ett svar på SMS´et och svaret lyder: "Vi behöver ditt personnummer för att genomföra köpet" jag biter i hop om ett gutturalt rytande "Vaihelvete!!" sipprar ändå ut medan jag i princip bankar in mitt personnummer med knytnävarna. Jag väntar i ytterligare några minuter innan ett nytt SMS kommer. Nu står det: "Vi behöver bekräftelse på att din adress stämmer, svara JA om det stämmer" jag hejdar en impuls att kasta telefonen i marken och därefter hoppa på den så att den pulveriseras i småbitar, bankar in ett JA och väntar några minuter tills jag får ett nytt SMS varpå jag högt utropar: "Vad är det nu då? Ska jag berätta mitt livs historia???!!" och får en road blick från en annan passagerare som just passerar den spärr vilken jag har försökt att få biljett till i snart 10 minuter, den här gången får jag då ÄNTLIGEN biljetten men/och jag är nu så rasande att jag skulle kunna MÖRDA.
Slutsats: SL´s biljettssystem suger hästballe!!!!!!!!!!!!!!!!!!