http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18385210.ab
Alltså. Jävlar vilket liv jag skulle ställa till med om någon någon gång skulle få för sig att sextrakassera mig. Det är nog därför som det aldrig har hänt. Det är ingen som ens har vågat att försöka. Jag utstrålar för mycket integritet och beslutsamhet. De vet att de skulle hamna i en extremt obehaglig sits om de klämde mig på rumpan.
Jag utgår ju från min egen person, vilket vi människor tenderar att göra och jag är (inom de flesta områden i alla fall undantaget vissa där jag är väldigt svag) en väldigt stark person. Jag måste ofta stanna upp och tänka "Vänta nu, du kan inte utgå från att alla är lika hårda som du, så tig" en av mina kolleger brukar i bland hålla detta emot mig när hen känner sig underlägsen mig (nota bene att jag ej är någon dryg och mästrande person bara därför men jag är en person vars starka integritet i bland kan stickas i ögonen på personer med svagare integritet) och lite sarkastiskt säga: "Ja Anna. Alla kan ju inte vara lika starka som du" varpå jag, ödmjukt svarar "Det förutsätter jag heller inte och jag är inte så stark som du tror, det är blott din subjektiva uppfattning om mig" vilket jag nu inser är ett ganska tufft svar.
Nu irrade jag bort från min huvudpoäng.
Jävlar. Liv. Ingen vågar tafsa på mig. Eh. Jaha. Vad var poängen egentligen annat än att skryta om min egen förträfflighet? Aj dunno. Got lost in my own ego.