Jag frågar om du ser otäck ut.
Du ligger märkligt, säger de, med benen utanför sängen.
Du ligger märkligt, säger de, med benen utanför sängen.
Jag tar av mig jackan. Ser mig i spegeln. Rättar till håret.
Stryker bort mascaraspår under ögonen.
Du kan inte längre se mig.
Stryker bort mascaraspår under ögonen.
Du kan inte längre se mig.
Jag närmar mig. Försiktigt.
Vid fotändan stannar jag. Jag slås av hur vacker du är nu.
Du ligger som om du just har satt dig på sängkanten och
plötsligt drabbats av en omedelbar sömn du inte kunde stå emot.
Du har lagt dig ned i dess mjuka svärta och omärkligt glidit ned i ett mörkt vatten,
och blivit ett med havet.
Du har lagt dig ned i dess mjuka svärta och omärkligt glidit ned i ett mörkt vatten,
och blivit ett med havet.
Dina underben är blå. Naglarna långa och gulnade.
Jag har aldrig sett dig så förut. Så naken. Så blottad.
Jag har aldrig sett dig så förut. Så naken. Så blottad.
Jag har inte vågat se på dig på tjugo år.
Jag sätter mig ned bredvid dig.
Rör mjukt vid din underarm som vilar mot lakanet. Du är iskall.
Men det skrämmer mig inte. Jag fattar din hand, den är som en klo.
Jag sätter mig ned bredvid dig.
Rör mjukt vid din underarm som vilar mot lakanet. Du är iskall.
Men det skrämmer mig inte. Jag fattar din hand, den är som en klo.
”Hej” viskar jag ”jag är här nu”.
Rummets åskådare lutar sig mot mig.
”Jag önskar att allt hade varit annorlunda.”
Din örsnibb är nästan svart. Din andra arm ligger slängd ovanför
huvudet.
”Förlåt för att jag inte fanns där”
”Förlåt för att jag inte fanns där”
Jag
menade aldrig att göra dig illa
Tröjan har glidit upp och din tjocka mage ligger naken. Jag
tänker att du måste frysa.
”Jag kunde inte. Jag hoppas du förstår.”
Älskade
syster
Jag stryker ditt hår.
”Jag älskar dig. Jag har alltid älskat dig.”
Var
inte ledsen
”Allt du gjort mig, jag förlåter dig allt”
Åskådarna ler.
Jag
finns
Jag böjer mig nära ditt ansikte. Jag smeker din kalla kind.
Din panna. Dina slutna ögon. Jag lutar mitt huvud mot ditt. Jag viskar till
dig. Vår hemlighet.
”Kommer du ihåg vårt träd?”
Som
snöflingor
”De vita blommorna våren du försvann”
Solen
gjorde gräset ljusgrönt, du var så vacker, min syster
”Möt mig där sen”
I
skuggan av grenarna, jag väntar där
Jag stoppar om dig med täcket. Kysser ovansidan av din hand.
”Tack för allt”
Du svarar inte.
Jag blir sittande. Du är min igen, bara min, så som
du var för länge sedan, så som du aldrig mer blir.
Jag släpper din hand och den faller stumt tillbaka mot
madrassen.
.
.