Min son frågade mig i morse vad sexuella trakasserier är efter att han sett på TV 4's nyheter om SD-partiets våldtäktskultur. Jag svarade att det är när någon tar en på sippan eller snoppen fastän man inte vill. Han tittade på mig som om det vore det galnaste han någonsin hört.
Och vad vill jag säga med det här då?
Jo, jag vill trycka upp i era ansikten vilken enastående förälder jag är.
Nej.
Det jag vill säga är att det ansiktsuttrycket som min son uppvisade, det är den känslan som alla människor borde ha när de hör talas om att någon har blivit tagen på snippan eller snoppen mot sin vilja. Det är den attityden samhället borde ha. Inga ursäkter om att "det var väl inte så farligt!" eller "men han är ju en schysst snubbe låt honom va' de där kan jö hända den bäste!" eller "du hade för kort kjol på dig!" utan bara det ansiktsuttrycket.
Så där ja. Känn er nu underlägsna mitt excellenta föräldraskap medan jag går och badar i ett kar av min egen förträfflighet. ' kej?