Har en plötslig, sjuklig besatthet av Kurt Cobain. Jag tror att han kan höra mig och vi för långa samtal varenda kväll i mörkret.
Nej. Jag driver dummies.
Jag hade en dröm för ett tag sedan strax efter det att min bror tagit livet av sig och den handlade om att jag var på en Nirvanakonsert och min bror hade ordnat denna konsert från där han befann sig, i någon för oss icke nåbar metafysisk tillvaro, i vilken han hade sökt upp Kurt, och jag satt i publiken då Kurt plötsligt sa: "And the next song I would like to dedicate, in promise to a friend of mine (min döda bror), and it's for his sister, she has the most beautiful sole and all of those of you assholes who have bullied her throughout the years, you are totally idiotic mother fucking morons, and should be ashamed of yourselfs. Her name is Anna, and I wonder if you would like to come and sit with me so I can give this gift to you?"
Och jag gick upp på scenen med darrande ben och satte mig bredvid Kurt och han började sjunga och spela akustisk gitarr och sjöng en vacker, melankolisk och djupt rörande sång bara för mig medan jag grät och grät och i publiken satt alla de som har mobbat mig med skamsna, ångerfyllda ansikten. Sedan var drömmen slut.
Notera att jag aldrig varit ett Nirvana fan någonsin.
Men det var min bror. Anywho. It was a good dream.
.