Jag sitter i min soffa. Jag lyssnar på ljudet av regnet som stänker på min fönsterbräda. Jag starrbligar på The Amazing race. Jag fruktar morgondagen. Men mest av allt fruktar jag att jag inte ska få bli sjukskriven. Jag tar en till klunk av det kvarvarande vinet, likt den alkoholist jag är. Nej då. Jag dömer mig själv för hårt. Nu hoppar de bungy jump på The amazing Race. Jag skulle aldrig kunna göra det. Jag drömmer mardrömmar om att jag befinner mig på höga höjder. Tidigare såg jag en film om månlandningen. Alla astronauterna har blivit djupt troende efter sin rymdfärd. det finner jag anmärkningsvärt.

Trivialiteten.