Jag blev faster idag. Jag är lättrörd när det gäller vissa saker, när jag fick messet befann jag mig i centrumet och började genast böla (inte fulgråtigt hulkande) av sinnesrörelse och glädje, men det visste ju inte förbipasserande. Jag är oförmögen till att hålla mina känslor inne, jag ser det som någonting bra; jag känner mina känslor när de är där, vilka de än är, hur ont eller skönt det än känns, I don´t dwell on things och jag är inte rädd för starka känslor, många människor är det, min egen moder till exempel och det är synd för det betyder att känslorna stannar kvar där inne, som i en tryckkokare och det gör inget gott för någon. Folk brukar säga att jag har ett väldigt uttrycksfullt ansikte och det stämmer; jag har inget som helst pokerface, mina känslor syns tydligt i mina ögon.