Hamnar en bit utanför samtalet när kollegerna drar sina roliga historier från barndomens utflykter med segelbåtarna och semesterresorna till Mallorca, å ja ba: "Eeeeeh... när jag var barn...? Hmm... tja; om vi hade tur blev det fläsk i ugnspannkakan, typ, så... näe, det blev aldrig några semestrar" olika falla ödets lott, det intressanta är hur det kan vara sådan skillnad, en osynlig men ändå järnfast ridå bildas ljudlöst i fikarummet mellan mig och de andra.