"Snälla pappa"?

Jag hade en vänetta på fejjan i morse (jaja den digitala generationens meningslöshet etc. men jag skiter i det och är meningslös, OK?) det visade sig vara min 16 år yngre halvsyster på min pappas sida. Jag blev faktiskt glad. Jag har bara träffat den arma flickan en handfull gånger, jag skriver arma därför att jag tycker synd om henne som har tvingats till att växa upp med Dåren från Galluportien, om ni hänger med, jag mejlväxlade även med henne får några år sedan och hon hade, tja, ganska mycket problem, vilket med tanke på Kejsarn av Sittadonien, inte är särskilt konstigt, anywho, jag identifierar mig med henne på många sätt, den stackarn, och jag tror att jag skulle kunna vara eller bli den förebild som hon högst troligen behöver (hennes mor är också... skogstokig, för att uttrycka det någorlunda diplomatiskt).

Jag måste dock tillstå att det känns mycket konstigt och liksom svidanden att se en av hennes statusuppdateringar: "Tack snälla pappa för att du körde mig till xxx i ösregnet" ja ba va?? "Snälla pappa"?, "körde mig i ösregnet"? det var mer än vad han har gjort för mig, NÅGONSIN, mig har han bara ignorerat och osynliggjort och kallat för äcklig och inte hans barn och djävulens brorson, typ.

Det gör... underligt nog; lite ont. Det skapar tankar som "vad gjorde jag för fel? Varför var han aldrig snäll mot mig? Förtjänade jag det inte? Är jag äcklig och utomäktenskaplig?". Nu är jag ju inte ensam om att ha fått ta emot hans bajs, mina helbröder har ju även de blivit utsatta, men ändå, liksom.

Sedan har jag ju ingen aning om i vilken grad min arma halvsyster har blivit kuvad och stukad och förolämpad och osynliggjord, hon har ju tvingats spendera hela sin uppväxt tillsammans med Fader Konungen (vilket jag i mina brev till honom i yngre dar kallade honom men han fattade inte utan tog det som ett beundrande smeknanm, ha, ha, ha.) medan jag undkom med endast 6 år av förtryck och misshandel. Så. But anyway and so on and so forth.