Får er sambo gå ut på krogen?
Asså...
Det här är en varnligt förekommande, hate to say it, tjejtråd på det kära älskade gamla familjeliv. Man undrar frekvent om andras sambos får gå ut på krogen, både om flickvännen är gravid eller om hon inte är gravid, som vore han hennes egendom.
Jag blir så... förundrad.
Man kan inte äga en annan människa, för det första. För det andra är väl båda två i relationen vuxna, självständiga människor? Varför kväver man varandra på detta vis?
Okej, om karln gick ut varje kväll 24/7, det skulle kännas jobbigt, jag håller med men om han går ut ibland? Om han går ut varannan helg? Jag vet inte men jag trodde att en relation var ett frivilligt åtagande i vilket man ger och tar lika mycket och där ingen sätter upp regler för den andra utan att man i stället i frivilligt samtycke och genom rak kommunikation kommer överens om riktlinjerna för förhållandet i fråga, alltså; hur vill vi ha det? Vad vill du ha? Vad vill jag ha? Vill du gå ut på krogen? OK. Vill jag åka på kryssning med vänninorna? OK. Jag älskar dig och du älskar mig tills någon av oss meddelar annorlunda, låt oss lita på varandra. Ska vi respektera varandra och varandras mänskliga rätt till frihet inom förhållandets ramar så länge som vi inte kommer överens om att vara switchers eller polyamorösa? Ja.
Vill man sedan inte samma saker öht, tja, då ska man nog gå vidare. Det gjorde jag.
Tro nu inte att jag är förhållandenas moder Theresa, nej nej, jag har varit den där trådstartaren, det var länge sedan nu, 13 år sedan, jag höll min sambo i bojor och ifrågasatte varenda liten grej han gjorde, jag ville hålla honom fången, krypa in i hans hjärna och styra den, ungefär. Kontentan av det hela blev att jag inte bara kvävde ihjäl honom utan även relationen - och mig själv. Jag svor att aldrig mer göra det och att i stället jobba med min egen osäkerhet, vilken, bland annat, var orsaken till mitt kontrollbehov.
Så.