Schyssta snubbar

Jag har ingen aning om varför jag kom att tänka på det men minns ni att i slutet på nittiotalet så var det en trubadur eller grupp eller vad det var, minns ej vad de hette, som var omåttligt populära, de hade en låt som gick en gång är ingen gång två är lika med noll, kan du samvetets ekvation... men den låt som var mest populär var den som gick "vi är pojkarna som busar med flickornas små musar, trumpeten känns så len mellan era ben, om du drar ner min byxa ska du få se en yxa, en yxa som gör allt för att få lite ballt" (det sorgliga är att jag kan den där textstrofen utantill, utan att googla, jag minns den - men inte gångertabellen -neeeej då!) och den där låten spelades alltid på klubbarna. Jag närde ett intesivt och vitglödande HAT för den låten, inte för att jag var radikal feminist utan för att den var så oerhört skitlöjlig. När den började spelas sken alla "schyssta snubbar" med tribal-tats, tight vit sk. "spänniströja", gympumpade triceps och spretigt hår stelt som cement av geléöverdos och började högt sjunga med och ge varandra den där lilla blinkningen som för att visa att de var de där pojkarna, som busade med musar (möss jo jag vet). Jag var 18-19 år och lika osäker som vilken tonåring som helst men vet ni vad jag gjorde när detta hände? Gick och satte mig. High five mitt nittonåriga jag!