Så här. Det finns en företeelse som stör mig. Det är vad jag kallar "konstfacksluggar" som på möten (och antagligen överallt annars också) är super-mega-gigantiskt-allvarliga. Hela. Tiden. De är som fastlåsta stela trästockar i sin enorma allvarlighet, allting är allvarligt och måste sägas och upplevas på mest pretentiösa och högtravande sätt möjligast, även om det så gäller planerandet av en firmafest. De vill belysa processer, definiera begrepp och kommunicera fokusgruppens genomlysning av delmålens konkretisering och man ba... vi ska förihelvete bara köpa in en kaffeautomat!! Släpp! Slappna av!
Det "värsta" men såna här personer är att de tar sig själva på extremt stort allvar, det finns således inget utrymme för självdistans eller humor, de har ingen humor, allting är ju så allvaligt och måste belysas ur betraktarens perspektiv och intellektualiseras in finitum.
GAAAAAAAAAAAAAAAH!