Jag kan inte ens börja beskriva hur obehagligt det är att sitta på pendeln mittemot en äldre man som stirrar mer eller mindre oavbrutet på en, lätt flammig i ansiktet och handen märkligt djupt ned i fickan, liksom krafsande, som om han letade efter ett par nycklar i en oupphörlig jakt som aldrig vill ta slut.
Ta. Mig. Bort. Härifrån. EUUUUUWWWWW ! ! !