Vi är känslornas gisslan.

Tänkte bara säga en grej. Det känns kul och smickrande när man märker att man gör en man, 50 år, högsta hönset som gör alla andra kallsvettiga med sin arrogans, helt nervös och röd om kinden, bara genom att råka hamna på samma tåg och kallprata en bit på vägen. Men det känns också lite... märkligt, lite awkward, lite... fel, liksom, även om det är en stor komplimang och så vidare, det blir konstigt i arbetsrelationen men vi är alla människor och reagerar mänskligt, framförallt har vi alla, oavsett position och ålder KÄNSLOR och dessa känslor kan vi inte styra över, de bara finns eller så finns de inte, det enda vi kan göra är att försöka göra så att känslorna inte tar över oss helt och hållet, för de kan vara kraftigt irrationella, särskilt in matters of the heart, det finns ingenting som kan bygga så höga, pampiga luftslott som KÄNSLORNA, vad får de allt ifrån? Det kan handla om en person som man aldrig har träffat fysiskt men ändå springer KÄNSLORNA fram likt en yster och bångstyrig liten bäck om våren och man bara: SLUTA! Ni är irrationella! Ni fantiserar ihop en mental bild, det är allt ni gör! Vad vill ni mig! Gå! Bort! Men de går inte bort, de bara skrattar mjukt och fortsätter att lura in en i rosa bomull av självbedrägeri. Man kan ju undra vad de får ut av det? Nåväl. Hur kom jag hit nu då? Jo just ja; känslor, så har även arroganta personer, mänskligt, som sagt. Och för övrigt finns det tydligen många människor som utvecklar känslor för varandra trots att de aldrig har setts i den verkliga världen och sedan stämmer de möte och allting bara faller på plats. Se bara på de som träffats via dejtingsajter. Det jag vill säga med det är att ibland har känslorna faktist rätt, så jag antar att det är det de får ut av att hålla oss gisslan; att två personer som sitter på sina kammare och bygger varitt luftslott kan komma att få utdelning. Det vet man förstås aldrig, varken vi eller känslorna, det är en chansning, som så mycket annat här i livet. Vilket oerhört osammanhängande inlägg det här blev. Nevermind.